En Londonresa del 11
Matt bara log och nickade. När pizzorna kom så hade satte vi oss i soffan och åt. Tindra skojade med Matt och han skrattade glatt. Jag satt tyst och iakttog dem. ”Jen?” Jag tittade upp och mötte Matts blick. ”Hm?” ”We were wondering if we should go to your apartment and get your stuff?” Jag tittade förvånat på honom. ”You’re sure you want to go there?” Matt nickade.”I’m helping my girlfriend to move, and I’m not afraid of Robin, if that’s what you think.”
“Oh, okay, well you don’t want to know what I’m thinking of.” Svarade jag och det tändes en glöd I hans blick. ”I think I do.” Svarade han och kastade sig över mig. Hans fingrar kittlade mig vansinnigt. Jag tjöt, Tindra hoppade upp från soffan för att undvika mig och Matt. ”Snälla sluta, Matt!!” Jag vred mig i soffan i försök att komma undan hans fingrar. ”Han förstår dig inte.” Svarade Tindra med sjungande stämma. Matt slutade kittla mig efter vad som kändes som en evighet. Jag låg flämtandes på soffan med Matt över mig. ”Alright c’mon, let’s get down to business.” Sa jag, samtidigt som jag tog av mig Matts tröja och gav den till honom innan jag gick in i sovrummet och rotade fram lite kläder. Det blev ett par slitna blåa jeans med ett vitt linne under tillsammans med en mörkare blå jeansskjorta. Jag virade upp mitt bruna trassliga hår i en trasslig bulle på huvudet.
Jag gick ut igen till mina tålmodiga vänner. Matt drog in mig helt oväntat i en kram och viskade i mitt öra: ”You look really beautiful right now, even though you were the most beautiful girl I’ve ever seen when you had my shirt on.” Han kysste min hals och jag kramade om honom. Orden värmde mitt hjärta mer än vad jag ville erkänna och jag klamrade mig fast vid honom som om han vore luften jag andades. Hans armar var tveksamma till en början innan de omfamnade mig med samma intensitet som jag omfamnade honom. Jag lättade mina armar runt honom men han fångade upp min hand och tillsammans hand i hand gick vi till hans bil. Tindra följde efter.
Jag satt tyst under bilresan till min och Robins lägenhet, Tindra och Matt småpratade lite men jag kände av en spänning mellan oss alla i bilen. Matt stannade bilen längs trottoarkanten och tittade på mig. Jag andades djupt två gånger innan jag tog upp nycklarna ur handväskan och gick ur bilen med mitt lilla följe. Jag hörde hur Matt låste bilen när jag skulle sätta nyckeln i låset men hindrade mig i sista stund. Dörren stod på glänt. Jag sträckte mig fram för att öppna dörren och gå in men en stark hand på min axel hindrade mig. Matt mötte min blick med en tyst bön i hans bedjande ögon, en bön om att jag skulle stanna utanför och låta honom gå in. Jag skakade på huvudet innan jag slank in genom dörren bort från Matts hand. Jag såg en sårad min i hans ansikte innan jag fortsatte framåt. Det tog bara någon sekund innan Matt och Tindra följde med mig in. Jag gick tyst genom det hus som en gång var så bekant för mig. Mina sinnen var på helspänn på omgivningen runt omkring mig. Jag gick upp för trappan mot sovrummet, musiken spelade utifrån högtalarna till datorn.
Jag klev medvetet över det sjunde trappsteget eftersom jag visste att det knarrade. Hoppas Matt och Tindra kliver över steget. Bad jag till mig själv och jag hörde inget knarrande åtminstone. Högst upp på trappan stannade jag till och blickade mig omkring. Allt ser normalt ut… Men varför har Robin dörren vidöppen till sovrummet? Han var alltid så noga med att jag skulle stänga den efter mig. Jag himlade med ögonen innan jag tog några tveksamma steg mot sovrummet. Värst vad alla kläder ligger slängda på golvet. Genom ett töcken fick jag tillbaka min hörsel och sängen knarrade något förfärligt. Vad är det som händer?! Jag behövde inte gå in i rummet för att se vad som hände. Robin tog en kvinna bakifrån så kraftigt att det såg ut som om sängen skulle så sönder.
Jag tappade andan i chock, det förklarar allt. Jag tvärvände mot trappan, jag brydde mig inte om de hörde mig eller inte men jag ville bort härifrån. Jag sprang förbi en förvånad Tindra som rusade åt motsatt håll för att se vad som hade fått mig att reagera så här.
”VAD I HELVETE?!?!?!” Tindras röst skar genom hela lägenheten. Jag sprang in i något hårt. Aj, helvete också. Matt höll armarna om mig. En orolig blå blick sökte min. Jag skakade på huvudet åt honom och gömde mig i hans famn.
Arga röster steg från sovrummet, och som den hjälte Matt är, höll han fortfarande en beskyddande arm om mina axlar men gick in i sovrummet för att avbryta bråket. Jag slöt ögonen för ett ögonblick och följde med Matts rörelser in i rummet. Hans arm om mig stelnade och jag kände hur han rätade upp sin egen kroppshållning. Jag gissar att det är hans reaktion på vad som befinner sig i rummet….
”…Inget lov att komma hit!” Robins röst var rasande.
”Det har vi visst!” Skrek Tindra. ”Vi hjälper Jenna att flytta ut härifrån! Dessutom är du skyldig henne pengar från halva lägenheten om du vill behålla den. ”Jag skakade på huvudet. Behöver jag berätta att Jenna läser till advokat? Men vad vet jag, jag hade inte precis memorerat avtalet i huvudet.
Robin drog på sig ett par jeans, men kvinnan log bara och låg helt skamlöst naken i sängen utan att skyla sig ett dugg. Han lämnade henne där och tog med oss andra till köket på undervåningen. Robin svor högt hela vägen och brydde sig inte om att Matt inte förstod någonting. Matt gjorde en god scen att verka oberörd av det dock och det var jag evigt tacksam för.
”Vad i helvete gör du här Jenna? Med både Tindra och Honom?!” Jag rynkade pannan och ville helst bort härifrån.
”Jag kom för att packa ner mina sista grejer och flytta.” Det kändes som en tyngd lyfts från mina axlar, när jag insåg vad jag verkligen ville.
”Du kunde inte ha ringt och förvarnat?” Jag himlade med ögonen.
”Nej för min telefon gick sönder och tyvärr har jag inte memorerat in ditt nummer i min hjärna.” Jag visste att det var lågt sagt av mig men just nu orkade jag inte bry mig. Robin blev tyst och sen drog han på sig en jacka och stormade ut. Jag tog det som en signal at börja packa ihop mina saker. Matt som redan att förberett allting gick ut och hämtade flyttlådorna i bilen och kom snart in med dem.
Jag gick upp till vår walk in closet, väldigt lyxigt men vi köpte en trea just för att kunna ha lite extra rum. Tacksam var jag för det nu eftersom jag då slapp gå in i sovrummet där slampan troligtvis låg och kråmade sig i sängen. Jag vek noga ihop mina kläder och gick sedan till badrummet och kollade igenom tvättkorgen så jag inte glömde något där. Packade även ner handdukar, lite krämer och allt möjligt. Tindra som visste vad för porslin som var mitt fick plocka ihop det. Matt kunde inte göra så mycket, han följde mest med som bärhjälp när vi var klara.
Efter någon timme var vi klara och jag satte mig helt utmattad i bilen. Matt körde lugnt tillbaka till min gamla lägenhet och bar båda lådorna samtidigt med sig in. Tindra dansade efter honom och jag öppnade dörrarna för Matt.