"Så, vart är de andra?" Frågade jag innan jag tog första tuggan så jag kunde äta den första tuggan under tiden han svarade. Han mötte min blick och iakttog mig en stund innan han svarade. "De tog in på ett hotell och är antagligen ute och festar nu. Du somnade på mitt bröst när de hade gått för att upptäcka staden. Så jag tog hem dig hit istället för att lämna av dig på ett hotell." Rodnaden steg på mina kinder när jag insåg att jag hade somnat.. Jag log och försökte ta till mig all information. Bara ingenting händer dem när de är ute. 

"Hur orkade du? Du hade ju annars kunnat väcka mig eller så..." svarade jag ironiskt. Hur fan lyckades han bära mig och ta mig hem hit? Hur konstigt måste det ha sett ut...Ja just det... Han kastar runt killar på 120 kg då är mina 50 kg inte så mycket... 

 

Jag lyfte blicken oh såg att han iakttog mig med ett snett leende och ett höjt ögonbryn. "Jag hade inte hjärta att väcka dig så jag bar dig hit och lade dig i sängen. Hur jag orkade? Är du verkligen seriös med den frågan? Du vet att jag..." Jag avbröt honom och viftade med händerna. "Ja jag vet, okej, jag vet att du är biff. " Jag skrattade åt honom när jag insåg att han nästan hade tagit illa vid sig. "Vad är klockan? Hur länge har jag sovit? När kommer de andra?" Jag slog ner blicken och lade min uppmärksamhet på maten, men jag började bli hungrig på annat. "Klockan är snart halv åtta på kvällen och du har sovit sedan kanske halv fem-fem någon gång." Oj det var inte särskilt länge jag höll mig vaken..."Jag vet inte när de andra går hem från klubben men de har väl knappt hunnit dit. Vill du gå dit?" Jag försökte läsa hans ansiktsuttryck, såg ut som han erbjöd sig att gå dit bara för att, inte för att han själv ville det. "Om du inte har något emot det så stannar jag hellre här och gör någonting." Hans ögon mörknade samtidigt som de mätte mig med ögonen. Jag sköt undan tallriken. "NEJ, vi ska göra något sofistikerat och normalt, inte nu direkt..." Han log mot mig men ögonen var fortfarande mörka av lust. "JO, du vet att ingen av oss är särskilt sofistikerade och normala, så varför försöka?" Jag skakade på huvudet och reste mig upp. "Nej vi kan inte, herregud, vi har träffats i några timmar varav jag har sovit typ hälften av dom." Det värsta med det, var att jag ville det lika mycket som han...

 

"Fine" Han satte upp händerna uppgivet. Han blickade in i mina ögon. "Men jag är en bra människokännare och jag vet att du känner likadant." Jag skrattade åt honom, och räckte ut tungan åt honom. jag hade tillräckligt svårt att förstå gränsen på hans kunskaper och erfarenheter bara över facebook, men det har tar priset. Jag känner mig blottad för honom. Han gjorde en ryckning på axlarna. "Det var droppen!" I ett ögonblick var jag i hans famn, hans starka armar runt mig och jag var pressad mot hans bara överkropp. Hans läppar fann mina och hans starka tunga erövrade min mun med lätthet. Han var sensuell, stark och dominant i sin kyss, allt på samma gång. Hans tunga utforskade varenda vrå i min mun och jag började utforska honom, hans tunga var len mot min. Värmen jag kände från hans bröst var betryggande. Han höll ena handen bakom min nacke och andra vilade mot min korsrygg. Jag slingrade mina armar runt hans midja och lät händerna vila farligt nära hans vältränade fasta rumpa. Jag kände hans iver genom hela hans kropp och tvingade mig själv att avsluta kyssen. "Easy Tiger." log jag. Det var min första kyss under mina 19 år. Jag trodde det skulle vara svårare än vad det var, att jag inte skulle veta vad jag skulle göra men det kom helt naturligt när tilfället gavs. Han stönade högt och vilade sin panna mot min. "Varför sån retsticka JO? " Jag log och slickade mig medvetet om läpparna. "Jag är född sådan." Han gav mig en lätt kyss i pannan och kramade mig. Jag vet inte hur länge vi stod så, tills att min mobil ringde. Ingen av oss var så överförtjusta i att den ringde men jag halade upp den och svarade. "Hej, du, vi har fått lite problem, B har supit sig lite för full här på klubben och A är kvar på hotellrummmet och jag skulle väldigt, väldigt gärna vilja vara kvar en stund." Jag suckade inombords av J's samtal, jag ville verkligen inte ut ikväll. Jag är trött, ändå svarade jag.

"Självklart, jag kommer förbi och hjälper henne till hotellet igen..." 

"Du är bäst." Klick. Jaha det var det, inte ens ett tack från henne. Jag suckade och kastade iväg telefonen, olyckligtvis stod MR i vägen.

"Aj, vad ska det ha varit bra för?" Klagade han skämtsamt samtidigt som han plockade upp min mobil. "Förlåt, men J ringde och behöver hjälp eftersom B har druckit för mycket och skulle behvöa hjälp tillbaka till hotellet men hon själv vill inte gå och A är kvar på hotellet." MR rynkade pannan. "Det låter ju verkligen som du blir väldigt utnyttjad, det vet jag att du och jag pratade om redan över facebook inom skolarbetet." Jag nickade surt och gick till hallen och började snöra på mig mina converse. Jag stoppade handen i fickan för att ta fram bilnycklarna. "Jag är tillbaka om en stun... Hey, har du mina bilnycklar?" Jag tittade upp och mötte hans blick, han såg väldigt skyldig ut och jag vägde över till andra foten. "Seriöst, jag behöver nycklarna." Han tog fram dom och dinglade med dom. "Du får inte köra din bil mer. Den är rena rama livsfaran." Jag suckade och lade armarna i kors. "Vad har du för annat förslag då?" Han kastade iväg mina nycklar genom huset så dom försvann någonstans. Irritationen bubblade i bröstet på mig. Han halade fram en egen nyckelknippa. "Jag kör dig och hjälper dig." 

Konversationerna flöt smidigt på och jag njöt av att sitta lugnt tillbakalutad och beundra MR. Hans hand vilade stadigt på mitt lår och det pirrade i hela kroppen av alla känslor som flödade. Bara tanken på honom fick det att pirra, han var så vältränad och snygg men utsidan var ingenting jämfört med den underbara kille som finns på insidan även om han är lite utav en enstöring som helst vill vara själv. Han är populär, vem är inte när man ser ut som en gud? Men han vill inte vara med folk. Jag förstod honom till viss del, han talade till en del av mig som jag har försökt dölja och gömma i många år. Jag brukar säga att jag själv finns i 50 olika nyanser av mig själv. Jag är så många olika personer och jag känner inte  mig själv alla gånger. Det finns en del som gärna slappar, har sköna kläder, som är tillbakadragen och bara vill låsa in mig på mitt rum för resten av mitt liv. Jag har aldrig varit stolt över den sidan och försöker alltid vara en mer utåt person, en som klär sig snyggt och modemedvetet men när jag är den personen trivs jag inte fullt ut. Det känns ansträngt för mig att umgås med folk men min önskan att vara en vanlig tonåring är otroligt stark, jag vill vara den som är ute och festar, jag vill vara den som är glad och utåt i skolan, men jag är inte den personen. 

 

När jag lärde känna MR så lärde han mig att tycka om mig själv, endast genom att han själv sa att han tyckte att jag var snyggare utan smink och pösiga kläder istället för att jag klädde upp mig i klänning till fest. Jag tyckte att det var skönt att inte behöva anstränga mig för att se snygg ut, han tyckte jag var snygg som jag är. Det var en lättnad att veta det, det finns fortfarande killar som tycker man är snyggare i normal och skön klädsel utan smink istället för att ha tillgjorda bimbos. 

 

"vad tänker du på?" Jag tittade upp och det tog ett tag innan mina ögon fokuserade på honom och jag log mot honom. "Tänker bara på hur nördigt underbar du är." Han gav mig ett av sina sneda leenden som värmde mitt hjärta. "Vilken fin komplimang, du är ju också rätt nördig." svarade han och lade armen om mig så jag kunde gosa ner mig i hans bröst. Oj vad gott han doftar, han doftar MR. Jag ryckte till och kände hans arm runt mig hålla mig lite närmare. "Vad är det?" Jag tittade upp och såg att de andra i min grupp hade gått iväg. "Vart tog dem vägen?" Han tittade ner på mig och lade mitt huvud mot hans bröst. "De ville gå och utforska staden lite. Du såg så frånvarande ut att de lämnade dig och jag valde då att sitta kvar och se till så ingen kille skulle ta övertaget och göra något dumt under tiden du verkade frånvarande." Jag fnös. "Så du tror inte att jag kan ta hand om mig själv?" svarade jag ironiskt med ett leende. "Det sa jag inte, men jag sa att jag ville vara kvar här." Jag tittade upp mot honom och mötte hans varma blick, vilken tillgivenhet han kan förmedla bara med en blick. Jag log mot honom och lade ner huvudet och lyssnade på hans hjärtslag. Som svagast kände jag hans läppar mot min hjässa och jag slöt ögonen och njöt av stunden. 

 

Jag vaknade upp i en mjuk säng, den dominerade rummet och det började skymma utanför det stora fönstret. Jag befann mig fortfarande i samma kläder, dvs ett par jeans och luvtröja, jag reste mig försiktigt upp ur sängen och tittade ut genom fönstret, jag såg en liten trädgård nedanför och sedan ett gulligt villaområde. Jag gick ut ur sovrummet och gick ner för trappan, jag hamnade ett stort vardagsrum, det stod några gitarrer och datorer i ett hörn, och en soffa, det var modernt, gav en trevlig hemkänsla med en blandning av modernt och samtidigt gammaldags med det lite äldre huset. Jag gick rum till rum och följde doften av mat, jag stannade i dörröppningen till köket,  Där stod han, i all sin prakt, han hade ryggen mot mig, hans muskler spelade under tiden han lagade mat, det fick hans tatuering över skulderbladen att röra sig. Hans pösiga mjukisbyxor hängde löst över hans höfter och tröjan hängde i linningen. Hans rufsiga hår stod åt alla håll men om man tittade noga kunde man se att det liknade en tuppkam. Han vände sig om och mötte min blick. "Hej på dig." Min blick drogs till hans magrutor, Jäklar jag har aldrig sett något liknande. "Vad tittar du på?" Jag tittade äntligen upp och in i hans underbara ögon. "Är inte det uppenbart?" Han log mot mig. "Nej inte för mig." Det fick mig att minnas det som han berättade för mig de första dagarna och förstod vad han menade. "Jag ser en väldigt snygg, charmig, vältränad, och en väldigt underbar nörd framför mig." Han skrattade tyst åt mitt svar och kom fram till mig, jag kramade honom och hans armar höll mig tätt mot hans kropp. Jag var säkert 30 cm kortare än honom men det verkade inte vara ett problem för honom. Min mage kurrade och han höll mig på en armlängds avstånd. "Är du hungrig?" Jag skrattade lite lätt. "Ingenting undgår dig va?" Han log och satte mig vid bordet. 

 

Han serverade mig god kyckling med sallad. Oj så gott det är, han är duktig på allt. 

Han tog med oss till ett näraliggande café. Samtalen flöt på lätt under tiden och jag gick några steg bakom dom andra och lyssnade på vad de pratade om, MR lyssnade artigt på vad dom hade att säga och J pockade och lockade på hans uppmärksamhet hela tiden och ville få honom att mest prata med henne. Vilket alla andra i vår grupp tillät... Jag lyssnade avundsjukt på deras samtalsämne om hur projektet hade gått och hur mycket smörja hon kastade fram om hur mycket hon hade gjort och hon tog även äran för väldigt mycket som jag hade gjort till min förnedring. 

 

"Nej men det var ju JO som gjorde det, inte du." Hans djupa röst med sin vackra dialekt tog mig ur mina dystra reflektioner. Jag sneglade upp och såg J ansikte hetta till flammande rött. Hon stammade fram något och slingrade sig runt det. 

 

"Se inte så dyster ut." MR föll bak i samma steglängd jag hade och lade armen om mina axlar. Det sände en elektrisk stöt genom mig och den värmde mig som jag aldrig känt förut. Vi gick så, i den takt vi förmådde med de andra i min grupp runt oss, de sneglade på oss och försökte sig på att prata om varför vi var så nära. Men vad skulle vi säga? Vi var bra vänner, vi känner varandra mycket mer än vad någon annan kände varandra här i gruppen. 

 

Väl på caféet så valde jag ut en iskaffe och en muffins. Under tiden vi väntade på att A, B och J skulle beställa klart gick jag och MR och tog ett bord avsides från de andra ute i solen. Jag slog ner mina solglasögon och matchade med honom då han hade sina ray bans på. Damn vad sexig han måste vara då... 

"Wow, jag förstår inte hur du har orkat med dom här tjejerna så länge.." Jag nickade menande och förstod hans undermening. "Jodå, jag har bara tränat i 3 år... Hela gymnasiet så var det bara att vänja sig. " han suckade och vände sig mot mig. Även om jag inte kunde se igenom hans solglasögon så kunde jag förställa mig hur hans ögon glittrade i solljuset. "Du är helt fantastisk." Jag log mot honom och förstod inte hur han själv inte kunde se hur otrolig han själv är men han kan ge andra komplimanger. "Ska du säga nörd, du är mest fantastisk." Han skrattade ljuvligt i tid till att de andra kom och anslöt sig till oss. Vi satt och diskuterade grupparbetet, men eftersom det nu är överspelat så var det bara en kort summering. MR började fråga de andra om deras liv och jag satt tyst och kunde beundra honom eftersom alla deras ögon var på honom. Jag kunde verkligen se framför mig hur han tog till sig all information och hur han sedan använde den i sina frågor. 

 

Jag kunde också lägga märke till att han själv inte berättade något om sig själv. Jag var nära att hoppa högt av förvåning när jag kände hans varma hand på mitt lår. När jag tittade upp såg jag att han sneglade på mig samtidigt som han fortsatte sin konversation med de andra. Min mobil plingade till och jag tittade på den. [sluta stirra, tillslut kommer du se något som är fult] jag bet mig i läppen för att inte skratta åt hans meddelande och jag såg att han log mot mig. 

 

Jag körde hela vägen dit då jag var den enda som hade körkort i gruppen, jag var jättenervös att köra en grupp eftersom jag är ansvarig för deras liv. Framförallt nu hade jag en lång resa framför mig. Vi lämnade vår stad klockan 6 en juni morgon och var framme klockan 15 med två stopp på resan. Han hade guidat oss till en parkering som jag körde in på. jag kunde knappt sitta stilla med benen för att jag var så nervös vilket gjorde körningen väldigt hackig sista biten. Jag hade magknip och kämpade mitt bästa för att inte spy av nervositet.

______________________________________________________________________________________________

 

Jag körde in i rutan och stängde av motorn. mitt hjärta rusade och jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Jag tittade upp och möttes av en klarblå blick. Sån vacker kristallblå blick, så snäll och underbar. Jag tror jag glömde bort att andas under tiden jag smälte hans anletsdrag. Skarpa kindben, vackra talande ögon och smala läppar, en keps på huvudet med stora hörlurar runt nacken, en stor luvtröja i svart och ett par svarta löst sittande byxor till ett par vita streetskor. De andra i min grupp klev ur och skakade tafatt hand med honom och stod obekvämt och väntade på mig.. Mitt hjärta dunkade av nervositet och kinderna hettade när jag insåg att jag var den enda som var kvar i bilen. 

 

Jag tittade åter igen upp och möttes av den underbara blick som fick mitt hjärta att stanna bara på bild. Jag drog ett djupt andetag och klev sakta ut ur bilen. Jag lät håret ligga kvar över axeln så jag kunde dölja mitt ansikte lite och jag sneglade försiktigt upp på honom. Jag hade totalt glömt bort mina vänner som stod bredvid honom. Han gav mig ett flin vilket blåste bort min nervositet. Vinden blåste bort mitt hår över ryggen och jag flinade tillbaka. 

"Du ser lite tanig ut, jag är osäker på om du verkligen är så stark som du säger att du är." Sa jag med ett flin. Jag såg hur han blev förundrad och förvånad över vad jag sa innan ögonen mörknade, fixerade på mig och hans läppar drogs till ett leende. Han började gå mot mig och jag flyttade vikten så jag snart skulle kunna vända och springa bort... 

" Det säger du alltså, är du verkligen säker på det?" Han kom närmare mig och jag nickade och log innan jag vände mig om för att springa. När jag tog första steget i luften kände jag hur starka armar omfamnade mig och jag brast ut i skratt han lade mig över axeln och sprang runt med mig medan jag skrattade. Jag kände hur han skrattade och hur det ryckte i hans muskler. Jag blev nyfiken på om han var kittlig, det har vi aldrig pratat om, så jag börjar kittla honom, samtidigt som jag hänger upp och ner. Han gav ifrån sig ett förvånat rop och höll på att släppa mig av förvåning. Jag tjöt till och han fångade mig och ställde ner mig. 

 

Jag tittade upp på honom med tindrande ögon, "hej på dig." Han log tillbaka och kramade mig mot hans bröst. "hey på dig med." 

 

Han tog mig med storm, jag minns än i dag hur chockad jag blev när han först skrev till mig över facebook. Jag trodde han hade skrivit fel, men jag svarade. Sen rullade konversationen på. Det var genom skolan som jag lärde känna honom, vi skulle leta rådgivare utanför skolan, och jag hade turen att en tjej i min grupp tog kontakt med de bästa rådgivarna som finns. Sen började vi skriva privat utanför gruppchatten som inkluderade min skolgrupp och fler rådgivare. Han är 10 år äldre än mig, vältränad, tatuerad och piercad. När jag tidigare har valt killar så var jag lite emot piercings beroende på hur de var, inte för mycket muskler ville jag ha heller och inte för många tatueringar. Hur kunde jag ha turen att hitta denna underbara människa som passade in på alla mina krav på den fysik jag letade efter på en kille. Han är inte allt för lång men ser säkerligen väldigt lång ut bredvid mig då jag är väldigt kort. 

 

Under tiden han skrev i vår gruppchatt för att hjälpa oss med vårt skolarbete så blev jag väldigt chockad över hur vällärd han var och hur mycket smådetaljer han lade märke till. Jag fortsätta bli förundrad när han skrev till mig i en privat chatt. Han var så vällärd, så charmig och inte minst snygg! Några hemliga komplimanger och lite flirtande här och där livade upp vår privata chatt. 

 

Självklart var jag inte den enda som tyckte han var snygg inom vår grupp och det var svartsjuka där imellan men jag gjorde mitt bästa av att skärma av det och leva i min lyckliga bubbla när han svarar mig och så fort jag ser att han skriver så blir jag så lycklig och förväntansfull. Jag kan inte koncentrera mig när jag ser att han är på väg att svara eller att jag bara tänker på honom så kan jag inte koncentrera mig i skolan... 

 

Vi har aldrig träffats då det är långa avstånd mellan oss, det är nästan 7 timmars bilresa. Vi började skriva under hösten och har skrivit regelbundet och försöker finnas där för varandra, nu är det sommar, vi har avslutat skolarbetet som han var rådgivare till... Vi kom gemensamt fram till att vi borde träffas, bara för att tacka för det lyckade samarbetet. 

 

Tillsammans skulle min grupp bila den 7 timmars långa resan till deras hemort så skulle vi träffas för första gången på ett halvår... 

 

Jag körde hela vägen dit då jag var den enda som hade körkort i gruppen, jag var jättenervös att köra en grupp eftersom jag är ansvarig för deras liv. Framförallt nu hade jag en lång resa framför mig. Vi lämnade vår stad klockan 6 en juni morgon och var framme klockan 15 med två stopp på resan. Han hade guidat oss till en parkering som jag körde in på. jag kunde knappt sitta stilla med benen för att jag var så nervös vilket gjorde körningen väldigt hackig sista biten. Jag hade magknip och kämpade mitt bästa för att inte spy av nervositet. 

jag skriver här för att få ut mina känslor, skriver jag någon annastans kommer andra att döma och pratar jag med min syster kommer hon ta allt ifrån oss. Jag har insett att min syster vill ha allting som jag har. Vi kan ju börja med VW som jag lärde känna först och var kär i, jag försökte övertala mig själv att inte vara kär i honom men när min syster tar kontakt med honom och flörtar med honom. Hon säger att hon inte vill ha honom eller tycker han är snygg men det tycker jag inte när hon går ut i skogen och runkar av honom ish.. 

 

Sedan kommer vi till RB som jag jobbade med och harmlöst flörtande på jobbet var väl ingenting men när hon fick nys om det så började hon helt plötsligt prata jättemycket med och om honom och nu hävdar hon att hon alltid tyckt han varit gullig. Hon blir även head over heels när han typ berömde hennes klädstil osv. Men under den tid jag tyckte han var söt och gullig då var han äcklig och hon sa åt mig att inte flörta med honom och tillslut slutade jag eftersom jag inte orkar med henne... Men när hon sedan gör det som hon säger motsatsen till mig.. .Då blir jag lite konfunderad.... 

 

VF var jag verkligen head over heels för, tills jag fick reda på hans läggning... Men undertiden jag verkligen var kär... då skulle hon ta selfies med honom, hon skulle jämnt prata med honom och skämma ut mig inför honom....

 

Sen när hon vet att jag tycker en av killarna i hennes klass, och han för en gång skull frågar mig vad jag gör på deras lektion så svarar hon framför ögonen på mig i mitt ställe... 

 

Jag blir så freaking trött på det, att hon vill ha allt jag har och för att bevisa det tar hon allt ifrån mig... Jag vet också att jag är barnslig och vill ha mycket bara för att få uppleva och bara för att "ha pojkvän" liksom...