Ett plötsligt brak fick mig att vända mig om mot min dörr. Min granne Tomas störtade in i lägenheten med en golfklubba i högsta hugg. Han hade bara på sig ett par långa kalsonger, riktigt omoderna, ingen tröja täckte hans överkropp och raklödder droppade ner på det bara bröstet från kinderna. Jag började gapskratta, jag låg dubbelvikt i soffan och skrattade. Vilken syn det var! Han sänkte golfklubban och stod en aning desorienterad i min hall. Jag såg en förnedrad rodnad stiga under raklöddret. ”Jag hörde dig skrika att du blev våldtagen…” Jag skrattade och tårarna rann nerför mina kinder. Jag bet mig i tungan och tittade på honom för att försöka bespara honom förnedringen helt. Tindra hade begravt ansiktet i en soffkudde och man hörde inget skratt men hela hennes kropp krampade av skratt. Jag nickade och höll inne ett skratt. ”Ja jag blev det… Av min bästa vän Tindra här.” Jag skrattade och Tindra släppte kudden för att andas men frustade av skratt. Tomas nickade förnärmat. ”Jag antar att jag ska gå in till mig och fortsätta raka mig då…” Jag nickade och bet inne mitt skratt tills jag hörde dörren stängas. Det krampade i magen men inte kunde jag sluta skratta för det. Under några sekunder som jag och Tindra återhämtade andan hörde vi hur det smällde i lägenheten bredvid min och hur Tomas svor. Det satte igång våra skratt igen. Jag och Tindra bestämde oss för att gå och handla snacks och middag sen skulle vi mysa upp med en film hemma hos mig. Vi köpte även en flaska rödvin. Vi valde ut filmen Red Dragon before the silence. Ingen av oss hade ätit särskilt mycket snacks eftersom filmen hade varit så läskig, däremot hade en hel del vin gått åt. Vi satte på min favoritfilm The Mortal Instruments. Jag älskar Jamie Campbell Bowers roll Jace Wayland, och Jamie är så snygg i filmen. Klockan var runt midnatt när den filmen var slut och vi bestämde oss att Tindra kunde sova över hos mig. Vi kröp ner i dubbelsängen, städa kunde vi göra imorgon. Jag slöt ögonen och kände mig mycket lyckligare än vad jag gjort på tre år…

Solen stack i mina ögon och påminde mig om att mina rullgardiner var flyttade till den gemensamma lägenheten. Tindra låg bredvid mig och sov fridfullt. Lätt svartsjuka bubblade i mitt bröst. Hur kan hon sova helt ostörd av solljuset? Jag tassade upp och gjorde frukost till oss, Tindra har en förmåga att vakna så fort jag lämnar sängen. Hon gjorde det även denna gång. Jag gled runt i det välbekanta lilla köket och plockade ihop en frukost. Klockan var åtta ändå sken solen starkt genom mina fönster. Eftersom soffbordet var manövrerats av sakerna från igår fick vi sitta vid matbordet och äta frukost. ”Tindra, jag vet inte hur jag ska kontakta Matt… Jag har bytt telefon sedan sist och fick inget nummer eller något av honom.” Tindra satt tyst och tänkte en stund. ”Vad sägs om att gå till korsningen där han sprang ner dig vid exakt samma tidpunkt som ni träffades vid igår?” Jag nickade, det lät väldigt fånigt och varför skulle Matt tänka på det sättet? Men det är värt ett försök. ”jag måste gå och göra mig i ordning men hjälper du mig att flytta tillbaka hit ikväll?” Tindra himlade med ögonen. ”Ja det är väl självklart att jag gör.” Hon satt kvar vid bordet när jag gick in i duschen. Ryggen ömmade när det varma vattnet rann längs med kroppen men jag tvålade försiktigt in mig. När jag kom ut ur duschen drog jag på mig ett par svarta jeans och en mörkblå tight t-shirt. Tindra hade varit så snäll och städat upp i min lägenhet sen gårdagen. Jag sneglade på klockan, den var halv tio. Det skulle inte ta så lång tid för mig att ta mig till den korsningen så nu hade jag 45 minuter att fördriva här hemma. Tindra fräschade till sig och sen gick hon till jobbet. Jag jobbade som fritidspedagog, jag tog även lite ströjobb där de fanns. Jag gick efter en halvtimme av rastlöshet. Jag såg korsningen på långa vägar men jag gick inte rakt fram, jag gick in i butiken mittemot den exakta platsen där vi hade träffats. Jag ställde mig vid fönstret och kollade lite förstrött igenom lite kläder som hängde där samtidigt som jag höll ett öga på platsen. Matt skulle inte kunna se mig i fönstret för solen speglade sig i det. Jag log åt mig själv. Smart sätt, liknar en förklädd spion som är ute på hemligt stalker uppdrag. Jag skrattade och kände mig barnsligt lycklig. Matt stod diskret vid platsen lutad mot väggen och såg ut att smälta in, ett par ray bean glasögon täckte hans ögon. Jag log när jag såg hur han stod och väntade och smet ut en genom en annan dörr så jag skulle komma upp bakom honom, eller ja från sidan. Jag gick normalt fram till honom och precis när jag skulle passera honom kände jag ett fast grepp om min överarm. Jag vände mig flinandes mot honom och han drog in mig i en varm omfamning. Hans varma trygga famn kändes välbekant men ändå främmandes. Det var han som bröt den tighta omfamningen först bara för att fläta samman våra fingrar, vi började gå, hand i hand. Hans svarta Audi stod parkerad en bit bort och vi klev in.

”What are you doing here?” Frågade jag.

“Honestly, I don’t know…” Jag kunde inte tolka hans röst. ”Do you know where you live here?” Frågade han och den här gången kunde jag höra hans skämtsamma ton och hans leende var lika bländande som alltid. Jag log och gav honom adressen. Vi åkte iväg åt motsatt håll. ”Matt… What are you doing?” Frågade jag samtidigt som jag höll inne med ett skratt. Han sneglade på mig och för första gången såg jag en gnutta osäkerhet i hans ansikte. ”I’m driving you home?” Jag log lite åt honom. ”Well, my apartment is that way.” Sa jag samtidigt som jag pekade bakåt. “Fuck!” Han slog ena handen mot ratten och kom åt tutan Han hoppade förvånat till och med hans ansiktsuttryck på näthinnan kunde jag inte låta bli att skratta. Tillslut lyckades han vända bilen och vi var på väg åt rätt håll. Jag flyttade på mig i sätet och tittade ut när Stockholm rusade förbi utanför fönstret. Jag kände mig obekväm med Matt i bilen… Kan vara för att vi inte har träffats på ett tag.  När han stannade bilen utanför min lägenhet. Matt klev ur och gick runt bilen för att öppna dörren åt mig. Jag vände mig om och log mot honom när han stängde dörren. ”Still a gentleman?” Han flinade mot mig. ”Sometimes… I have my moments.” Han svepte in mig i en kram och kysste min panna lätt.

Jag slingrade mina armar om hans midja och viskade mot hans bröst: ”Want to come inside?” Han nickade och tillsammans gick vi upp till min lägenhet. När vi kom in kastade jag en snabb blick runt om i rummet. ”I know it’s messy and so on but I haven’t had the time to go back to mine and Robin’s apartment to get my stuff. “ Matt slog sig ner i soffan och jag gick och satte mig bredvid honom. How are you? What happend that day? Why didn’t you answer any of my messages? Alla dessa frågor snurrade i mitt huvud och jag kände mig osäker på hur Matt skulle reagera. Matt var den förste som öppnade munnen. ”How have you been doing since the day we parted three years ago?” Jag rynkade pannan. Hur kunde han låta så formell, som om ingenting vi hade haft spelade någon roll. ”I have been doing okay.”Saknat ihjäl mig efter dig. Men det skulle jag aldrig säga till honom. ”You?” Han suckade. ”It’s a long story.” ”I got time.” Han nickade och började berätta.  Hans barriärer började släppa och jag såg den man som jag träffade för tre år sedan. ”I never answered your messages because it would hurt me too much and I had to deal with some stuff. Joseph got in prison for six months, you traveled home, and it was a lot to deal with. I missed you every day since that day. Every second I could have spent with you during these three years are wasted. I guess that’s why I founded myself here in Sweden, to find you.” Jag släppte ut ett andetag jag inte visste att jag hållit. ”Since you left, I’ve had nightmares from my early life in the army. I don’t know why though.” Han satt med armbågarna på knäna och huvudet i händerna, han såg så ledsen ut. Jag kände hjärtat värka av medkänsla för Matt. Jag slingrade mina armar om hans hals och kysste hans nacke mjukt. Han suckade och lutade sig mot mig. Han vände sig mot mig och slingrade sina armar runt min midja och hjälpte mig att lägga mig ner. Han kysste min nacke, hans läppar lämnade spår längs min urringning innan våra läppar fick kontakt. Han kysste mig ivrigt och bestämt, läpparna särade på mina och hans tunga trängde in i min mun. Hans läppar väckte djuriska känslor djupt inne i min kropp. Hans läppar och händer befann överallt, mina ben var tätt slingrade runt hans midja och mina händer färdades längs med hans muskulösa rygg.

”Herregud! En varning nästa gång!” Jag ryckte mig bort från Matts läppar och kikade fram och såg Tindra stå och hålla för händerna för ögonen. Jag kastade en snabb blick på Matt som kysste min mage. När hade våra kläder börjat åka av? Vi har åtminstone underkläder på oss. Jag flinade till Tindra samtidigt som jag diskret försökte putta på Matts ansikte från min kropp men han slutade inte kyssa mig så jag slutade försöka putta bort honom. ”Kan du vänta i sovrummet?” Det var det rum som inte låg i anslutning till med vardagsrummet. Och såklart badrummet. Tindra försvann in i rummet och stängde dörren. Matt flinade mot min mage och slickade mig fjäderlätt runt naveln. Det skickade rysningar längs min kropp och jag släppte ut ett stön. Matt log och lät fjäderlätta kyssar lämna spår på insidan av mina lår. Jag krökte på ryggen och han nafsade mig lätt. ”Jag hör er!” Skrek Tindra och jag brast ut i gapskratt.” Matt satte sig faktiskt upp också. Jag såg hans stora erektion genom hans kalsonger. Jag tittade snabbt bort från den delen av hans kropp upp tills hans vackra ögon… Som iakttog mig. Shit. Matt höjde på ögonbrynen och jag rodnande djupt och tittade bort från honom. Jag började klä på mig och vände mig till Matt. ”Do you really want me to meet her like this?” Han gjorde en gest mot sin stora kuk och flinade. Jag suckade och kopplade på världens gulligaste och slampigaste leende. ”That’s your problem.” Jag skrattade åt hans min och drog på mig en tröja från golvet innan jag gick till sovrummet. Jag öppnade dörren och såg Tindra sitta på sängen, hon tittade upp från sin mobil. ”Är ni klara nu?” Jag skrattade och nickade. Hon reste sig upp och följde med mig ut till köket. Matt stod upp i köket, han hade hunnit dra på sig sina svarta jeans men var både barfota och utan tröja. Han log mot mig och Tindra och jag såg in i hans glittrande blåa ögon, men de mörknade av lust ju längre vi höll kvar varandras blick. Jag kände hur rodnaden steg på mina kinder och jag slog ner blicken. Matt får mig att känna mig het. ”Looking for something?” Frågade jag honom och han tittade upp. ”Depends on.” Jag skrattade. ”Shall we order some pizza?” Frågade jag.  Tindra gick med på det och Matt hade inget större val än att göra detsamma.

Under tiden vi väntade på att pizzorna skulle komma viskade Tindra till mig: ”Kan han inte sätta på sig en tröja?” Jag skrattade. ”Do you have to go shirtless?” Matt vände sig mot mig allvarlig. ”Admit it, you like it, and by the way, my shirt is on you.” Shit. Pinsamt! Tindra skrattade högt och jag rodnade. ”Well, I think I’ll keep this one.” Svarade jag kaxigt för att inte visa hur pinsamt jag tyckte det var. 

Min mobil låg någon meter ifrån mig helt sprucken och oanvändbar. Shit nu skulle Robin bli orolig. Jag försökte resa mig och den här gången flyttade Matt på sig så jag kom upp på benen med hans hjälp. ”Jenna.” Matts röst var chockad lika så hans ansiktsuttryck, men under chocken både såg och hörde jag något annat… Förundran. Hans klarblåa blick genomskådade mig och läste min innersta själ och jag vände mig generat bort ett kvarts varv och stirrade generat ner i asfalten. Mina händer sopade av lite osynligt damm. ”Jenna.” Ett långt pekfinger vände mitt ansikte åt höger så jag såg in i hans underbara ögon. Min förrädiska kropp vände sig självklart mot honom. Innan jag hann reagera var hans läppar mot mina. Mitt hjärta dunkade hårt i bröstet, kopplingen mellan min hjärna och kropp hade fått kortslutning. Det enda som fanns var Matt. Jag sträckte upp mina armar runt hans nacke och han slöt avståndet mellan oss och hans armar slingrade sig runt min midja. Jag nafsade honom girigt i underläppen och jag kände ett flin mot mina läppar innan han släppte in mig. Det fullkomligt sprakade mellan oss. Gud vad jag har saknat den här smaken, den här tungan, kroppen. Ja jag har längtat mig sjuk efter Matt. Hans händer gled med säkerhet ner till min rumpa och tryckte mig närmare honom. Jag flämtade till när jag kände Matts erektion trycka mot min mage. Han flinade stort mot min hals som han börjat kyssa. Ett ögonblick slutade hans ljuva läppar ge mig massage. ”Why are you so suprised?” Viskade han andades han i mitt öra. Jag skrattade och han kysste mig bakom örat.

”Jenna!” Jag hoppade till av rösten och vände mig mot den. Jag såg två unga killar som båda hade brunt rufsigt hår men den ena hade gröna ögon och den andra hade bruna. Helvete… Det var Jake och Robin! Jag mötte Robins blick som var full av smärta och jag kunde se tårarna glänsa. ”Varför?” Viskade Robin smärtsamt. Jag slöt ögonen och skulden sved kraftigt i mitt hjärta. Matt stod förstenad och stirrade på Robin och Jake. Juste han förstår inte vad vi säger heller… Det här blir ju bara bättre och bättre. Tänkte jag ironiskt. ”Robin, kan vi prata?” Jag visste att det bara lät som om jag hade varit otrogen om jag hade sagt ”Robin kan jag få förklara…” Han nickade. Jag vände mig till Matt och mimade I’ll talk to you later innan jag kramade hans hand en sista gång. Han nickade och besvarade min kram i handen innan jag fick se honom gå nerför Stockholms gator. Än en gång skiljs vi åt. Mitt hjärta ville brista i tusen bitar. Jag var allvarligt kär och beroende, skulle vissa kalla det, av Matt samtidigt höll jag på att kvävas av mina skuldkänslor för att jag skulle behöva såra Robin. Jake gled tyst in i skuggorna och försvann.  Robin och jag gick till en parkbänk och satte oss ner. Jag slöt ögonen för ett ögonblick och lyssnade bara till världen runt omkring. ”Snälla gör det inte…” Jag avbröt hans vädjande röst och öppnade ögonen. ”Robin, du vet inte… Matt och jag har ett förflutet.” Jag såg hur ilskan tändes i hans blick.

”HAR DU VARIT OTROGEN?!?!?!”

”Nej Robin, Matt var den kille jag dejtade innan dig. Vi träffades i London för tre år sedan, sommaren innan jag träffade dig. Vi dejtade men senare uppstod komplikationer när jag skulle resa och vi tog inte upp kontakten förrän nu…” Jag blev avbruten av Robin. ”Men vill du säkert återvända till alla dessa komplikationer då? Stanna här med mig och ha det enkelt.” Och passionslöst. Lade jag till i mina tankar. ”Nej Robin det var inte så, det hade med en kidnappning att göra…” Än en gång avbröt han mig med en gnutta hopp i hans röst. ”Kidnappade han dig? Men du då kan vi ju anmäla honom här och nu och han får säkert 2 års fängelse.” Jag såg hur desperationen glödde i hans blick och jag suckade tungt. ”Nej, min kompis blev kidnappad… Robin, jag tänker inte ljuga för dig och jag tänker inte be dig om det. Jag gör slut för att vara med Matt. Han är den enda stora kärleken i mitt liv och kommer alltid att vara.” Oavsett om vi har en framtid tillsammans eller inte så kommer han att vara det, men det behöver inte Robin veta. Jag reste mig upp från bänken innan jag böjde mig ner och kysste honom en sista gång på kinden. Jag vände ryggen till honom och började gå därifrån. Jag hörde Robin snyfta i bakgrunden. Jag kunde knappt gå upprätt av den smärta som mitt krossade hjärta skapat.  Jag gick iväg med långa steg och hade tur med bussen, den tog mig till min gamla lägenhet. Jag öppnade dörren och gick in i hallen innan jag blickade mig omkring. Allt var som jag hade lämnat det sist. Jag kastade väskan på golvet och trampade ur skorna innan jag gick och kastade mig på soffan. Det välbekanta materialet var lugnande, jag lät tårarna rinna i den takt de önskade. Mitt hjärta skrek av saknad med en gnutta frustration. Jag fruktade den dag jag skulle bli tvungen att återvända till lägenheten och hämta mina saker. Jag klev upp ur min dvala när jag hörde en knackning på dörren och gick för att öppna. Det var Tindra, hon kastade sig i armarna på mig och snyftade mot min hals, jag höll chockat om henne och tog med henne in till soffan. Tänkbara scenarion korsade mina tankar, varför grät hon? ”Tindra, vad har hänt?” Hon snyftade innan hon tittade upp. ”Jag hörde nyss att du och Robin har gjort slut.” Jag satt helt dumförklarad. Ja vi har gjort slut men varför gråter du över det? ”Jag hade trott att det var din stora kärlek, den kärlek du skulle gifta dig med.” Hulkade Tindra. Jag suckade och tittade ner på mina händer, obeslutsam vad jag skulle säga till henne. En hand på min axel fick mig att titta in i hennes vackra ögon. ”Jag gjorde slut med Robin för jag kan inte vara tillsammans med honom.” Förvirringen syntes tydligt i hennes ögon. ”Varför inte? Han var världens gulligaste kille.” Jag släppte ut en tung suck. ”Jag vet, men det finns en kille som är bättre på alla sätt och vis, en som jag längtat efter i tre år.” Förståelsen växte i hennes stora ögon när jag pratade. ”Nej, det menar du inte? Är det Matt?” Jag log lätt vid tanken av Matt och Tindra skrek av förtjusning. ”Åhh, vad roligt hur träffades ni? Vad hände?” Jag skakade på huvudet åt henne. ”Ledsen dina läppar rör sig men jag hör ingenting, du gav mig nyss tinnitus.” Tindra brast ut i ett gapskratt och jag skrattade med henne. Det var en sådan lättnad att skratta, alla mina problem försvann och jag befann mig i nuet med min bästa vän. Jag visste att Tindra skulle förstå varför jag lämnade Robin. ”Han tog mig med storm.” Berättade jag när vi slutat skratta. ”Va? Hade ni sex?” Jag himlade med ögonen, vissa saker förändrades dock aldrig. ”Nej, jag menar att han bokstavligen sprang ner mig i asfalten.” Tindras ögon blev om möjligt ännu större. ”Det menar du inte?” jag nickade och log. ”Min rygg är ett enda stort blåmärke just nu.” Tindra grep tag i mig och vände mig om samtidigt som hon drog upp min tröja. ”Hjälp! Jag blir våldtagen av min bästa vän!” Skrek jag men rösten brast av skratt. Tindra vände mig om igen när hon hade inspekterat min rygg. Vi satt och flinade mot varandra i tystnad

Jag tog en snabb dusch innan jag tog mig ner till köket och tyst gjorde jag en frukost. Jag förberedde även kaffe till Robin som fortfarande sov på soffan. Efter att ha borstat tänderna och sminkat mig gick jag ut i hallen, jag tog med mig handväskan på vägen ut. Vid dörren kastade jag en sista blick på min sovande pojkvän innan jag tyst smet ut genom dörren.  Jag stannade för en sekund utanför lägenheten och andades in förmiddagsdoften av Stockholm. Jag tog bussen till Stureplan och vandrade runt och kollade i affärer. Framförallt för att ha något att göra, inte för att jag ute efter något speciellt. I Sturegallerian tog jag en fika på Le Kafé. Jag satt där med min temugg och även en bit kladdkaka. Jag var inte sugen på en lunch. Folk trängdes inne på kaféet och det började bli riktigt fullt. ”Kan jag slå mig ner?” Jag tittade upp mot den unge mannen och nickade leende. Han presenterade sig som Jake och hade brunt halvlångt hår med lysande gröna ögon. Han var ganska smal och gänglig men på något sätt manlig och man såg kommande muskler under den ljusa hyn. Jag reste mig och sade hejdå till den mannen som såg ut att vara lika gammal som jag. Under tiden jag vandrade längs gatorna igen vandrade mina tankar åt ett annat håll. Vad tycker jag om Robin? Han är världens gulligaste och är en drömkille, han sjunger för mig om jag vill, spelar både gitarr och piano. Han är spontan och hittar gärna på lite galna saker som jag älskar. Hela tiden jag tänkte på det här kittlade Matts ansikte mina tankar och jag visste att jag inte skulle vilja ha någon annan lika mycket som jag ville ha Matt. Mina tankar avbröts av min mobilsignal, Robin ringde och jag svarade.

”Hej älskling.” Robins röst talade innan jag hann svara. ”Du gick tidigt idag.” Jag log.

”Nej Robin klockan var 11 när jag lämnade lägenheten.” Han skrattade i telefonen och fick mig att le ännu bredare. Vi pratade på och han fick mig att skratta så otroligt mycket. Jag nådde precis en korsning när något hårt träffade mig i sidan. Världen snurrade och jag slog ryggen hårt i asfalten. Smärtan sköt blixtar längs med ryggraden ut till både armar och ben. Jag låg där flämtandes innan jag försökte ta mig upp från mannen som låg ovanpå mig men han var för tung. Den gående trafiken tog bara omvägar runt oss, de stannade inte för att se om allt var bra. ”Förlåt, jag är så ledsen, jag skulle ha kollat upp…” Jag babblade på under tiden jag försökte resa mig men mannen ovanpå mig att stelnat till. ”Jenna?” Den välbekanta rösten nådde mig genom dimmor av gamla minnen. Jag vände blicken mot Matt och såg in i hans ljuvliga blåa ögon. Hans gudomliga ansikte hade inte ändrats på de tre gångna åren. Kindbenen är lika tydliga under den lilla skäggstubb han lät täcka sina vackra kinder. Ögonen hade kvar sin fantastiska blåa färg. Shit vad han är snygg!! Fortfarande! Hela min värld försvann utom Matt och den lilla blåa bit himmel som syntes bakom honom.