En Londonresa del 9
Min mobil låg någon meter ifrån mig helt sprucken och oanvändbar. Shit nu skulle Robin bli orolig. Jag försökte resa mig och den här gången flyttade Matt på sig så jag kom upp på benen med hans hjälp. ”Jenna.” Matts röst var chockad lika så hans ansiktsuttryck, men under chocken både såg och hörde jag något annat… Förundran. Hans klarblåa blick genomskådade mig och läste min innersta själ och jag vände mig generat bort ett kvarts varv och stirrade generat ner i asfalten. Mina händer sopade av lite osynligt damm. ”Jenna.” Ett långt pekfinger vände mitt ansikte åt höger så jag såg in i hans underbara ögon. Min förrädiska kropp vände sig självklart mot honom. Innan jag hann reagera var hans läppar mot mina. Mitt hjärta dunkade hårt i bröstet, kopplingen mellan min hjärna och kropp hade fått kortslutning. Det enda som fanns var Matt. Jag sträckte upp mina armar runt hans nacke och han slöt avståndet mellan oss och hans armar slingrade sig runt min midja. Jag nafsade honom girigt i underläppen och jag kände ett flin mot mina läppar innan han släppte in mig. Det fullkomligt sprakade mellan oss. Gud vad jag har saknat den här smaken, den här tungan, kroppen. Ja jag har längtat mig sjuk efter Matt. Hans händer gled med säkerhet ner till min rumpa och tryckte mig närmare honom. Jag flämtade till när jag kände Matts erektion trycka mot min mage. Han flinade stort mot min hals som han börjat kyssa. Ett ögonblick slutade hans ljuva läppar ge mig massage. ”Why are you so suprised?” Viskade han andades han i mitt öra. Jag skrattade och han kysste mig bakom örat.
”Jenna!” Jag hoppade till av rösten och vände mig mot den. Jag såg två unga killar som båda hade brunt rufsigt hår men den ena hade gröna ögon och den andra hade bruna. Helvete… Det var Jake och Robin! Jag mötte Robins blick som var full av smärta och jag kunde se tårarna glänsa. ”Varför?” Viskade Robin smärtsamt. Jag slöt ögonen och skulden sved kraftigt i mitt hjärta. Matt stod förstenad och stirrade på Robin och Jake. Juste han förstår inte vad vi säger heller… Det här blir ju bara bättre och bättre. Tänkte jag ironiskt. ”Robin, kan vi prata?” Jag visste att det bara lät som om jag hade varit otrogen om jag hade sagt ”Robin kan jag få förklara…” Han nickade. Jag vände mig till Matt och mimade I’ll talk to you later innan jag kramade hans hand en sista gång. Han nickade och besvarade min kram i handen innan jag fick se honom gå nerför Stockholms gator. Än en gång skiljs vi åt. Mitt hjärta ville brista i tusen bitar. Jag var allvarligt kär och beroende, skulle vissa kalla det, av Matt samtidigt höll jag på att kvävas av mina skuldkänslor för att jag skulle behöva såra Robin. Jake gled tyst in i skuggorna och försvann. Robin och jag gick till en parkbänk och satte oss ner. Jag slöt ögonen för ett ögonblick och lyssnade bara till världen runt omkring. ”Snälla gör det inte…” Jag avbröt hans vädjande röst och öppnade ögonen. ”Robin, du vet inte… Matt och jag har ett förflutet.” Jag såg hur ilskan tändes i hans blick.
”HAR DU VARIT OTROGEN?!?!?!”
”Nej Robin, Matt var den kille jag dejtade innan dig. Vi träffades i London för tre år sedan, sommaren innan jag träffade dig. Vi dejtade men senare uppstod komplikationer när jag skulle resa och vi tog inte upp kontakten förrän nu…” Jag blev avbruten av Robin. ”Men vill du säkert återvända till alla dessa komplikationer då? Stanna här med mig och ha det enkelt.” Och passionslöst. Lade jag till i mina tankar. ”Nej Robin det var inte så, det hade med en kidnappning att göra…” Än en gång avbröt han mig med en gnutta hopp i hans röst. ”Kidnappade han dig? Men du då kan vi ju anmäla honom här och nu och han får säkert 2 års fängelse.” Jag såg hur desperationen glödde i hans blick och jag suckade tungt. ”Nej, min kompis blev kidnappad… Robin, jag tänker inte ljuga för dig och jag tänker inte be dig om det. Jag gör slut för att vara med Matt. Han är den enda stora kärleken i mitt liv och kommer alltid att vara.” Oavsett om vi har en framtid tillsammans eller inte så kommer han att vara det, men det behöver inte Robin veta. Jag reste mig upp från bänken innan jag böjde mig ner och kysste honom en sista gång på kinden. Jag vände ryggen till honom och började gå därifrån. Jag hörde Robin snyfta i bakgrunden. Jag kunde knappt gå upprätt av den smärta som mitt krossade hjärta skapat. Jag gick iväg med långa steg och hade tur med bussen, den tog mig till min gamla lägenhet. Jag öppnade dörren och gick in i hallen innan jag blickade mig omkring. Allt var som jag hade lämnat det sist. Jag kastade väskan på golvet och trampade ur skorna innan jag gick och kastade mig på soffan. Det välbekanta materialet var lugnande, jag lät tårarna rinna i den takt de önskade. Mitt hjärta skrek av saknad med en gnutta frustration. Jag fruktade den dag jag skulle bli tvungen att återvända till lägenheten och hämta mina saker. Jag klev upp ur min dvala när jag hörde en knackning på dörren och gick för att öppna. Det var Tindra, hon kastade sig i armarna på mig och snyftade mot min hals, jag höll chockat om henne och tog med henne in till soffan. Tänkbara scenarion korsade mina tankar, varför grät hon? ”Tindra, vad har hänt?” Hon snyftade innan hon tittade upp. ”Jag hörde nyss att du och Robin har gjort slut.” Jag satt helt dumförklarad. Ja vi har gjort slut men varför gråter du över det? ”Jag hade trott att det var din stora kärlek, den kärlek du skulle gifta dig med.” Hulkade Tindra. Jag suckade och tittade ner på mina händer, obeslutsam vad jag skulle säga till henne. En hand på min axel fick mig att titta in i hennes vackra ögon. ”Jag gjorde slut med Robin för jag kan inte vara tillsammans med honom.” Förvirringen syntes tydligt i hennes ögon. ”Varför inte? Han var världens gulligaste kille.” Jag släppte ut en tung suck. ”Jag vet, men det finns en kille som är bättre på alla sätt och vis, en som jag längtat efter i tre år.” Förståelsen växte i hennes stora ögon när jag pratade. ”Nej, det menar du inte? Är det Matt?” Jag log lätt vid tanken av Matt och Tindra skrek av förtjusning. ”Åhh, vad roligt hur träffades ni? Vad hände?” Jag skakade på huvudet åt henne. ”Ledsen dina läppar rör sig men jag hör ingenting, du gav mig nyss tinnitus.” Tindra brast ut i ett gapskratt och jag skrattade med henne. Det var en sådan lättnad att skratta, alla mina problem försvann och jag befann mig i nuet med min bästa vän. Jag visste att Tindra skulle förstå varför jag lämnade Robin. ”Han tog mig med storm.” Berättade jag när vi slutat skratta. ”Va? Hade ni sex?” Jag himlade med ögonen, vissa saker förändrades dock aldrig. ”Nej, jag menar att han bokstavligen sprang ner mig i asfalten.” Tindras ögon blev om möjligt ännu större. ”Det menar du inte?” jag nickade och log. ”Min rygg är ett enda stort blåmärke just nu.” Tindra grep tag i mig och vände mig om samtidigt som hon drog upp min tröja. ”Hjälp! Jag blir våldtagen av min bästa vän!” Skrek jag men rösten brast av skratt. Tindra vände mig om igen när hon hade inspekterat min rygg. Vi satt och flinade mot varandra i tystnad