boktjejernamedstil

Konversationerna flöt smidigt på och jag njöt av att sitta lugnt tillbakalutad och beundra MR. Hans hand vilade stadigt på mitt lår och det pirrade i hela kroppen av alla känslor som flödade. Bara tanken på honom fick det att pirra, han var så vältränad och snygg men utsidan var ingenting jämfört med den underbara kille som finns på insidan även om han är lite utav en enstöring som helst vill vara själv. Han är populär, vem är inte när man ser ut som en gud? Men han vill inte vara med folk. Jag förstod honom till viss del, han talade till en del av mig som jag har försökt dölja och gömma i många år. Jag brukar säga att jag själv finns i 50 olika nyanser av mig själv. Jag är så många olika personer och jag känner inte  mig själv alla gånger. Det finns en del som gärna slappar, har sköna kläder, som är tillbakadragen och bara vill låsa in mig på mitt rum för resten av mitt liv. Jag har aldrig varit stolt över den sidan och försöker alltid vara en mer utåt person, en som klär sig snyggt och modemedvetet men när jag är den personen trivs jag inte fullt ut. Det känns ansträngt för mig att umgås med folk men min önskan att vara en vanlig tonåring är otroligt stark, jag vill vara den som är ute och festar, jag vill vara den som är glad och utåt i skolan, men jag är inte den personen. 

 

När jag lärde känna MR så lärde han mig att tycka om mig själv, endast genom att han själv sa att han tyckte att jag var snyggare utan smink och pösiga kläder istället för att jag klädde upp mig i klänning till fest. Jag tyckte att det var skönt att inte behöva anstränga mig för att se snygg ut, han tyckte jag var snygg som jag är. Det var en lättnad att veta det, det finns fortfarande killar som tycker man är snyggare i normal och skön klädsel utan smink istället för att ha tillgjorda bimbos. 

 

"vad tänker du på?" Jag tittade upp och det tog ett tag innan mina ögon fokuserade på honom och jag log mot honom. "Tänker bara på hur nördigt underbar du är." Han gav mig ett av sina sneda leenden som värmde mitt hjärta. "Vilken fin komplimang, du är ju också rätt nördig." svarade han och lade armen om mig så jag kunde gosa ner mig i hans bröst. Oj vad gott han doftar, han doftar MR. Jag ryckte till och kände hans arm runt mig hålla mig lite närmare. "Vad är det?" Jag tittade upp och såg att de andra i min grupp hade gått iväg. "Vart tog dem vägen?" Han tittade ner på mig och lade mitt huvud mot hans bröst. "De ville gå och utforska staden lite. Du såg så frånvarande ut att de lämnade dig och jag valde då att sitta kvar och se till så ingen kille skulle ta övertaget och göra något dumt under tiden du verkade frånvarande." Jag fnös. "Så du tror inte att jag kan ta hand om mig själv?" svarade jag ironiskt med ett leende. "Det sa jag inte, men jag sa att jag ville vara kvar här." Jag tittade upp mot honom och mötte hans varma blick, vilken tillgivenhet han kan förmedla bara med en blick. Jag log mot honom och lade ner huvudet och lyssnade på hans hjärtslag. Som svagast kände jag hans läppar mot min hjässa och jag slöt ögonen och njöt av stunden. 

 

Jag vaknade upp i en mjuk säng, den dominerade rummet och det började skymma utanför det stora fönstret. Jag befann mig fortfarande i samma kläder, dvs ett par jeans och luvtröja, jag reste mig försiktigt upp ur sängen och tittade ut genom fönstret, jag såg en liten trädgård nedanför och sedan ett gulligt villaområde. Jag gick ut ur sovrummet och gick ner för trappan, jag hamnade ett stort vardagsrum, det stod några gitarrer och datorer i ett hörn, och en soffa, det var modernt, gav en trevlig hemkänsla med en blandning av modernt och samtidigt gammaldags med det lite äldre huset. Jag gick rum till rum och följde doften av mat, jag stannade i dörröppningen till köket,  Där stod han, i all sin prakt, han hade ryggen mot mig, hans muskler spelade under tiden han lagade mat, det fick hans tatuering över skulderbladen att röra sig. Hans pösiga mjukisbyxor hängde löst över hans höfter och tröjan hängde i linningen. Hans rufsiga hår stod åt alla håll men om man tittade noga kunde man se att det liknade en tuppkam. Han vände sig om och mötte min blick. "Hej på dig." Min blick drogs till hans magrutor, Jäklar jag har aldrig sett något liknande. "Vad tittar du på?" Jag tittade äntligen upp och in i hans underbara ögon. "Är inte det uppenbart?" Han log mot mig. "Nej inte för mig." Det fick mig att minnas det som han berättade för mig de första dagarna och förstod vad han menade. "Jag ser en väldigt snygg, charmig, vältränad, och en väldigt underbar nörd framför mig." Han skrattade tyst åt mitt svar och kom fram till mig, jag kramade honom och hans armar höll mig tätt mot hans kropp. Jag var säkert 30 cm kortare än honom men det verkade inte vara ett problem för honom. Min mage kurrade och han höll mig på en armlängds avstånd. "Är du hungrig?" Jag skrattade lite lätt. "Ingenting undgår dig va?" Han log och satte mig vid bordet. 

 

Han serverade mig god kyckling med sallad. Oj så gott det är, han är duktig på allt.