boktjejernamedstil

Han tog med oss till ett näraliggande café. Samtalen flöt på lätt under tiden och jag gick några steg bakom dom andra och lyssnade på vad de pratade om, MR lyssnade artigt på vad dom hade att säga och J pockade och lockade på hans uppmärksamhet hela tiden och ville få honom att mest prata med henne. Vilket alla andra i vår grupp tillät... Jag lyssnade avundsjukt på deras samtalsämne om hur projektet hade gått och hur mycket smörja hon kastade fram om hur mycket hon hade gjort och hon tog även äran för väldigt mycket som jag hade gjort till min förnedring. 

 

"Nej men det var ju JO som gjorde det, inte du." Hans djupa röst med sin vackra dialekt tog mig ur mina dystra reflektioner. Jag sneglade upp och såg J ansikte hetta till flammande rött. Hon stammade fram något och slingrade sig runt det. 

 

"Se inte så dyster ut." MR föll bak i samma steglängd jag hade och lade armen om mina axlar. Det sände en elektrisk stöt genom mig och den värmde mig som jag aldrig känt förut. Vi gick så, i den takt vi förmådde med de andra i min grupp runt oss, de sneglade på oss och försökte sig på att prata om varför vi var så nära. Men vad skulle vi säga? Vi var bra vänner, vi känner varandra mycket mer än vad någon annan kände varandra här i gruppen. 

 

Väl på caféet så valde jag ut en iskaffe och en muffins. Under tiden vi väntade på att A, B och J skulle beställa klart gick jag och MR och tog ett bord avsides från de andra ute i solen. Jag slog ner mina solglasögon och matchade med honom då han hade sina ray bans på. Damn vad sexig han måste vara då... 

"Wow, jag förstår inte hur du har orkat med dom här tjejerna så länge.." Jag nickade menande och förstod hans undermening. "Jodå, jag har bara tränat i 3 år... Hela gymnasiet så var det bara att vänja sig. " han suckade och vände sig mot mig. Även om jag inte kunde se igenom hans solglasögon så kunde jag förställa mig hur hans ögon glittrade i solljuset. "Du är helt fantastisk." Jag log mot honom och förstod inte hur han själv inte kunde se hur otrolig han själv är men han kan ge andra komplimanger. "Ska du säga nörd, du är mest fantastisk." Han skrattade ljuvligt i tid till att de andra kom och anslöt sig till oss. Vi satt och diskuterade grupparbetet, men eftersom det nu är överspelat så var det bara en kort summering. MR började fråga de andra om deras liv och jag satt tyst och kunde beundra honom eftersom alla deras ögon var på honom. Jag kunde verkligen se framför mig hur han tog till sig all information och hur han sedan använde den i sina frågor. 

 

Jag kunde också lägga märke till att han själv inte berättade något om sig själv. Jag var nära att hoppa högt av förvåning när jag kände hans varma hand på mitt lår. När jag tittade upp såg jag att han sneglade på mig samtidigt som han fortsatte sin konversation med de andra. Min mobil plingade till och jag tittade på den. [sluta stirra, tillslut kommer du se något som är fult] jag bet mig i läppen för att inte skratta åt hans meddelande och jag såg att han log mot mig.