boktjejernamedstil

Jag körde hela vägen dit då jag var den enda som hade körkort i gruppen, jag var jättenervös att köra en grupp eftersom jag är ansvarig för deras liv. Framförallt nu hade jag en lång resa framför mig. Vi lämnade vår stad klockan 6 en juni morgon och var framme klockan 15 med två stopp på resan. Han hade guidat oss till en parkering som jag körde in på. jag kunde knappt sitta stilla med benen för att jag var så nervös vilket gjorde körningen väldigt hackig sista biten. Jag hade magknip och kämpade mitt bästa för att inte spy av nervositet.

______________________________________________________________________________________________

 

Jag körde in i rutan och stängde av motorn. mitt hjärta rusade och jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Jag tittade upp och möttes av en klarblå blick. Sån vacker kristallblå blick, så snäll och underbar. Jag tror jag glömde bort att andas under tiden jag smälte hans anletsdrag. Skarpa kindben, vackra talande ögon och smala läppar, en keps på huvudet med stora hörlurar runt nacken, en stor luvtröja i svart och ett par svarta löst sittande byxor till ett par vita streetskor. De andra i min grupp klev ur och skakade tafatt hand med honom och stod obekvämt och väntade på mig.. Mitt hjärta dunkade av nervositet och kinderna hettade när jag insåg att jag var den enda som var kvar i bilen. 

 

Jag tittade åter igen upp och möttes av den underbara blick som fick mitt hjärta att stanna bara på bild. Jag drog ett djupt andetag och klev sakta ut ur bilen. Jag lät håret ligga kvar över axeln så jag kunde dölja mitt ansikte lite och jag sneglade försiktigt upp på honom. Jag hade totalt glömt bort mina vänner som stod bredvid honom. Han gav mig ett flin vilket blåste bort min nervositet. Vinden blåste bort mitt hår över ryggen och jag flinade tillbaka. 

"Du ser lite tanig ut, jag är osäker på om du verkligen är så stark som du säger att du är." Sa jag med ett flin. Jag såg hur han blev förundrad och förvånad över vad jag sa innan ögonen mörknade, fixerade på mig och hans läppar drogs till ett leende. Han började gå mot mig och jag flyttade vikten så jag snart skulle kunna vända och springa bort... 

" Det säger du alltså, är du verkligen säker på det?" Han kom närmare mig och jag nickade och log innan jag vände mig om för att springa. När jag tog första steget i luften kände jag hur starka armar omfamnade mig och jag brast ut i skratt han lade mig över axeln och sprang runt med mig medan jag skrattade. Jag kände hur han skrattade och hur det ryckte i hans muskler. Jag blev nyfiken på om han var kittlig, det har vi aldrig pratat om, så jag börjar kittla honom, samtidigt som jag hänger upp och ner. Han gav ifrån sig ett förvånat rop och höll på att släppa mig av förvåning. Jag tjöt till och han fångade mig och ställde ner mig. 

 

Jag tittade upp på honom med tindrande ögon, "hej på dig." Han log tillbaka och kramade mig mot hans bröst. "hey på dig med."