En Londonresa del 8
Jag tog en snabb dusch innan jag tog mig ner till köket och tyst gjorde jag en frukost. Jag förberedde även kaffe till Robin som fortfarande sov på soffan. Efter att ha borstat tänderna och sminkat mig gick jag ut i hallen, jag tog med mig handväskan på vägen ut. Vid dörren kastade jag en sista blick på min sovande pojkvän innan jag tyst smet ut genom dörren. Jag stannade för en sekund utanför lägenheten och andades in förmiddagsdoften av Stockholm. Jag tog bussen till Stureplan och vandrade runt och kollade i affärer. Framförallt för att ha något att göra, inte för att jag ute efter något speciellt. I Sturegallerian tog jag en fika på Le Kafé. Jag satt där med min temugg och även en bit kladdkaka. Jag var inte sugen på en lunch. Folk trängdes inne på kaféet och det började bli riktigt fullt. ”Kan jag slå mig ner?” Jag tittade upp mot den unge mannen och nickade leende. Han presenterade sig som Jake och hade brunt halvlångt hår med lysande gröna ögon. Han var ganska smal och gänglig men på något sätt manlig och man såg kommande muskler under den ljusa hyn. Jag reste mig och sade hejdå till den mannen som såg ut att vara lika gammal som jag. Under tiden jag vandrade längs gatorna igen vandrade mina tankar åt ett annat håll. Vad tycker jag om Robin? Han är världens gulligaste och är en drömkille, han sjunger för mig om jag vill, spelar både gitarr och piano. Han är spontan och hittar gärna på lite galna saker som jag älskar. Hela tiden jag tänkte på det här kittlade Matts ansikte mina tankar och jag visste att jag inte skulle vilja ha någon annan lika mycket som jag ville ha Matt. Mina tankar avbröts av min mobilsignal, Robin ringde och jag svarade.
”Hej älskling.” Robins röst talade innan jag hann svara. ”Du gick tidigt idag.” Jag log.
”Nej Robin klockan var 11 när jag lämnade lägenheten.” Han skrattade i telefonen och fick mig att le ännu bredare. Vi pratade på och han fick mig att skratta så otroligt mycket. Jag nådde precis en korsning när något hårt träffade mig i sidan. Världen snurrade och jag slog ryggen hårt i asfalten. Smärtan sköt blixtar längs med ryggraden ut till både armar och ben. Jag låg där flämtandes innan jag försökte ta mig upp från mannen som låg ovanpå mig men han var för tung. Den gående trafiken tog bara omvägar runt oss, de stannade inte för att se om allt var bra. ”Förlåt, jag är så ledsen, jag skulle ha kollat upp…” Jag babblade på under tiden jag försökte resa mig men mannen ovanpå mig att stelnat till. ”Jenna?” Den välbekanta rösten nådde mig genom dimmor av gamla minnen. Jag vände blicken mot Matt och såg in i hans ljuvliga blåa ögon. Hans gudomliga ansikte hade inte ändrats på de tre gångna åren. Kindbenen är lika tydliga under den lilla skäggstubb han lät täcka sina vackra kinder. Ögonen hade kvar sin fantastiska blåa färg. Shit vad han är snygg!! Fortfarande! Hela min värld försvann utom Matt och den lilla blåa bit himmel som syntes bakom honom.
