boktjejernamedstil

Sorlet av röster både steg och sjönk under tiden kön långsamt ringlade sig framåt. Tillslut hade jag min biljett och ställde mig i nästa kö, mina vänner gick på andra sidan räcket och vi småpratade och skrattade fritt. De vågade inte åka London Eye och jag hade försökt övertala mina vänner men de vägrade så då tänkte jag åka själv. De skakade på huvudet och tyckte jag var galen men jag skrattade bort det, man står ju säkert i den här kuren eller vad det är man står i.

Nu var det min tur att gå in, jag lämnade över biljetten till vakten och gick in och ställde mig mot vattnet. Förutom det låga mumlet av förväntan så var det tyst därför hoppade jag högt när jag hörde några manliga röster skrika och stoja. De såg ut att vara mellan 20-25 år. De betedde sig dock som tio år yngre. Jag kollade in dem lite tills jag insåg att de flängde för mycket och kunde komma på mig att titta så jag vände blicken ut över London. Men inte förrän jag gav dem min ”dödsblick”. Någon kom och ställde sig bredvid mig, jag gav ingen större uppmärksamhet till det förrän denne person böjde sig ner och viskade i mitt öra: ”I don’t want to have that look on me again.” Jag vände mig om mot killen. Han var av medellängd, runt 1.80 men jag var ju väldigt kort, endast 1.55. Jag öppnade munnen för att säga något spydigt och insåg då att det var knäpptyst runt omkring oss. Alla passagerarna hade tystnat och viskade nu med varandra samtidigt som de sneglade på oss. Utan att tänka på det blängde jag på honom igen men stängde munnen. Ett leende lekte på hans läppar. Han hade mörkbrunt, lite lockigt, stylat hår, Vackra blåa ögon, inte de ”blåa” ögon man inte kan skilja ut om de är melerade, gråa eller gröna. De här ögonen var vackert isblåa. Käken framträdde tydligt med minimal skäggstubb och läpparna var vackert ljusrosa. Kroppen var vältränad men inte för mycket, jag skulle kunna tänka mig att han fortfarande såg slank ut i en kostym. Me Like! Idag klädde en ljusblå skjorta överkroppen, den var uppkavlad i ärmarna och så hade han på sig ett par beige färgade knälånga byxor. Tillsammans med ett par svarta Converse. Wow han är riktigt snygg.  Mitt hjärta började slå snabbare och jag kände blodet hetta min kropp. ”You will have to excuse my wild friends though.” Va? Ingen mer förklaring, bara sådär ska jag förlåta dem? Jag är inte särskilt arg bara lite irriterad.. Jag fortsatte titta rakt ut. Så vackert, snart är vi högst upp! ”How can we make it up to you?” Jag höjde förvånat på ögonbrynen. ”You’re very good...” svarade jag utan att vända mig om. Jag lät han tolka det som han ville. ”Hey..” Jag vände mig om vid hans sårade röst, han stod rakt bakom mig nu och väldigt nära. För nära, vad kommer hända nu.  Han log när jag vände mig om, ett helt bländande leende. ”Of course I can act.” Han böjde sig ner och kysste mig mjukt och diskret men vad hjälpte det? Det fullkomligt blixtrade när våra läppar möttes. Jag kände hur hjulet snurrade och vi var högst upp.  Fan det var ju nu jag skulle njuta av utsikten.. Men jag hade ju något ännu bättre… Han avslutade den oskyldiga kyssen och ögonen gnistrade ner mot mig. ”Come with us.” Hans leende höll ett outtalat löfte. Utan att tänka på det nickade jag och vände mig utåt för att se London bada i eftermiddagssolen. När vi klev av blev jag presenterad av den snygge Matt för Joseph, James, Eric och Victor. De ledde vägen genom Londons gator till en klubb i närheten. Belysningen var svagt rosa och träet på möbleringen var mörkt. Musiken dånade ut ur de öppna dörrarna. ”What do you wanna drink?” frågade Matt i mitt öra för att försöka överrösta musiken. ”I’ll just take a coke.” svarade jag. Han stirrade förvånat på mig. ”No temting beer or fine wine?” Jag kände rodnaden sprida sig längs mina kinder. Han sträckte ut handen och rörde vid min kind, fortfarande förvånad. ”Shit… How old are you?” Jag rodnade ännu mer. ”17.” svarade jag. Han stirrade fullkomligt chockat på mig. De andra killarna skrek på oss, de hade redan beställt och satt sig i ett hörn med soffa. Matt gick iväg och beställde våra drickor samtidigt som jag gick och satte mig vid de andra killarna. Hjälp, jag umgås aldrig med killar, vad ska jag säga?

Matt kom tillbaka och ställde colan framför mig. Han pratade med sina vänner om bandet som spelade. Ett fnittrigt tjejgäng satte sig vid bordet bredvid oss, vilket fick mig att himla med ögonen. Killarna hade tystnat och betraktade mig innan de brast ut i gapskratt, de hade sett att jag himlade med ögonen mot tjejerna. Det fick även mig att dra på munnen. Två av tjejerna kom och drog upp Matt på dansgolvet. Vågen av svartsjuka trängde sig upp som en tsunami. Jag följde dem med blicken ut på dansgolvet och såg hur tjejerna klängde på Matt. Plötsligt ursäktade han sig och gick iväg. Joseph satt och sms:ade med någon intressant och när låten var slut kom Matt tillbaka. Han stannade framför mig och bugade överdrivet. ”May I have this dance?” Jag skrattade, han var så gullig med de överdrivna gesterna och det gudomliga leendet tillsammans med de glittrande ögonen. Hans skönhet tog andan ur mig. Jag tog hans hand och han ledde ut mig på dansgolvet under killarnas busvisslingar. ”Matt, I can’t dance.” viska jag till honom. Han log ner mot mig. ”Don’t worry.” Matt drog mig in i en varm omfamning, han kramade mig praktiskt taget. Jag kände hans höfter och på det sättet kunde jag veta vilket ben han ville att jag skulle flytta.  Det var en lugn låt som ökade tempot under tidens gång. Han skapade lite mellanrum mellan oss och såg ner på mig. Han lär mig att dansa. Vi snubblade lite men sen var det lika lätt som innan. Han började snurra mig och jag kämpade för att hålla balansen, vilket gjorde att det inte blev särskilt snyggt. När han tog in mig i sin famn igen viskade han: ”Close your eyes.” Han förde mig runt i min blindo. Helt plötsligt kände jag ingen kroppskontakt med honom förutom i min hand. Sen snurrade han tillbaka mig. Jag öppnade ögonen än en gång och såg upp på honom och möttes av hans bländande leende. ”See, you just have to relax.” Han förde mig tillbaka till bordet och killarna jublade. Isen var bruten, jag skrattade och pratade med dem alla. Jag förstod snabbt att alla var intresserade av snabba bilar. Inte mig emot, jag gillar också snabba bilar men är inte så insatt i det.

Alla killarna var vältränade så jag gissade att det var regelbundna besök på gymmet. Jag kikade på klockan över disken, den visade midnatt. Matt satt bredvid mig och jag lyssnade när de pratade. Det bildade en trygg atmosfär, deras röster tillsammans med den höga musiken och i bakgrunden hörde jag de andra gästerna. Jag vaknade av att någon skakade mig lätt på axeln. Matts oroliga ögon tittade ner på mig. ”Va?” Jag kände mig alldeles groggy. Han såg lättat på mig.  ”You fell asleep.”  De andra killarna hade redan dragit insåg jag och jag kastade en blick på klockan. Den visade halv fyra på morgonen. Shit, vad har hänt? ”You didn’t gave me anything, did you?” jag blängde på Matt. ”No of course not.” Hans chockade uttryck gjorde att jag trodde honom. Han hjälpte mig att sätta mig upp och stöttade mig ut till hans fina svarta Audi han hade parkerat en bit ifrån. Victor satt i bilen också. ”Sleeping Beauty is finally awake?” Skrattade han åt mig när jag satte mig. Jag blängde surt på honom och räckte ut tungan mot honom. Matts låga skratt var som en vaggvisa men jag kämpade för att hålla ögonen öppna.  Matt satte sig i förarsätet och Victor satt i det främre passagerarsätet. Radion var på och spelade en mjuk klassisk melodi. Matt vände sig om. ”Where do you live?” Fan vart bodde jag? Hotellnamnet gled ur minnet hela tiden. Mina vänner vet nog… Shit jag hade glömt mina vänner vid London Eye. Helt plötsligt var jag klarvaken. Vi hade kommit till London samma dag därför hade jag ingen större koll vad hotellet hette. Matt hade fått ett oroligt uttryck i ansiktet igen. ”Actually... I don’t remember.” Svarade jag ärligt. Matt suckade, ”You wanna go to my place?” Jag nickade lamt innan jag tog upp mobilen. 36 missade samtal och 45 sms samt 23 inspelade meddelanden.

Matt droppade av Victor någonstans på vägen, strax därefter stannade vi också. Jag lyssnade på alla meddelanden, det var från mina tre vänner jag hade lämnat, samtalen och sms:en lika så. Jag svarade alla att jag var okej men att jag inte kommer till hotellet, samt frågade jag efter hotellets namn.

Min vän Zara ringde upp mig så fort hon hade fått mitt meddelande om att jag var okej och skällde på mig både för att jag inte hört av mig och för att jag hade glömt bort hotellets namn. Men hon var lättad över att jag var okej, jag hörde henne snyfta lågt i bakgrunden och det låga mumlet av röster. Jag förstod att hon hade sin telefon på högtalare och att hon var med resten av gänget så det fick höra att jag var okej.

Just när jag lade på klev Matt ur bilen och gick runt för att öppna min dörr. Jag följde honom uppför en trappa genom en port upp till en lägenhet på tredje våningen. Lägenheten hade en hyfsad stor hall med anslutning till ett vardagsrum och ett mindre kök. Lite längre in var ett sovrum och ett badrum. Matt gav mig en alldeles för stor T-tröja att sova i. När han lät mig byta om i sovrummet var han i badrummet och gjorde sig i ordning. Jag gick in dit efter honom och tvättade av mig. Jag sneglade på hans tandborste. Ska jag använda den eller inte? Det första alternativet vann och jag borsta tänderna snabbt. Jag kände att jag gick runt på helspänn och kände elektriciteten mellan oss spraka. När jag kom tillbaka till sovrummet hade han bäddat upp sängen men låg inte själv i den. ”I have a few things left to do.” sa han urskuldande. ”Pick your side.” Jag kände hur jag slappnade av lite. Hur gärna jag än skulle vilja sova med honom och mer så är det inte särskilt passande första natten. Eller första dagen.. Jag kröp ner under täcket på ena sidan av sängen och somnade snabbt.