En Londonresa del 2
Jag slog upp ögonen och under ett ögonblick mindes jag inte vart jag var, tills minnena om gårdagen flödade över mig. Solen sken starkt genom fönstret och ljuden från vägen hördes tydligt. Matt låg inte kvar i sängen. Jag satte mig upp och inspekterade rummet. Jag studsade lätt i sängen och blev överförtjust att den hade underbar studs, jag studsade lite till, sittandes och fnittret steg i halsen. ”I see you’re enjoying the bed.” Matts röst fick mig att hoppa till högt vilket fick mig att studsa ännu mer i sängen. Han flinade där han stod i dörröppningen med en bricka. Jag satte mig lite prydligare i sängen när han kom fram och ställde ner brickan framför mig. Ägg och bacon tillsammans med ett glas juice och ett äpple. Värst vad herrn ska vara nyttig.
Han lade sig på sin sida av sängen, fullt påklädd, samma eller liknande halvbyxor från igår med en t-tröja som satt tight runt hans välmusklade bringa. Jag upptäckte att jag var otroligt hungrig när jag började äta och åt upp allt. Matt låg tyst på sängen tills jag åt upp, han reste sig upp. ”What are you gonna do today?” hans blick brände nästan hål genom mig, så vacker. Jag ryckte på axlarna. ”I’ll go back to my friends and ensure them that I’m okay.”
”Can I drive you?” Jag rynkade pannan. ”Or I could just take a cab.” Matt fnös. ”When do you wanna leave?”
”When I’m done?” Han nickade och lämnade mig.
Jag gick upp och tog en snabb dusch, snodde Matts handduk också, den var fuktig så jag gissade på att han redan hade duschat på morgonen. Jag klädde mig i gårdagens kläder, jeansblåa shorts och ett vitt linne. Jag borstade även tänderna med hans tandborste igen. Vaddå, vad kan det skada? När jag var klar och gick ut såg jag att Matt stod redo i dörren. Han öppnade den när jag närmade mig och vi gick ut till hans bil. Även där öppnade han dörren för mig, idag var han mer tystlåten. Det gillar jag. ”Where do you live today?” Han gav mig ett snett leende. ”Or do you want to be dropped off somewhere?” Jag svarade att han kunde släppa av mig vid hotellet som jag numera kunde namnet på. Det tog inte så lång tid att åka dit, kanske tio minuter med kraftig trafik. Under bilresan frågade han mig lite om mina vänner och jag sneglade på honom, men han hade ett oförutsägbart ansiktsuttryck. Vid ett rödljus kastade han en blick på mig och jag kunde inte låta bli att rodna. Framförallt berodde det på mina tankar på vår kyss. Shit, varför påverkar han mig på det här sättet? Kväv känslorna NU! Inte en chans att han skulle känna samma sak för mig. När han stannade framför hotellet satt vi kvar en stund i tystnaden. Jag vill inte säga hejdå. Han satt tyst i sina egna tankar. ”Can you make it from here?” frågade han lågt. Jag himlade tyst med ögonen. ”No, I will fall on the stairs and hit my head on the ground and faint. Later, on the hospital they will confirm a brain bleeding and while they are at it the will find a tumor on my balance sense and that will ruin my vacation.” Jag hade tittat ut genom fönstret på just trappan jag pratade om, men när jag var klar vände jag mig om för att se på honom. Matt stirrade förskräckt på mig. ”Not funny.” Han bryr sig.. Noterade jag tyst i mitt huvud. Jag lade huvudet på sned. Orden hade drypt av ironi men det var en liten detalj Matt inte hade uppfattat. ”Hey, I was ironic.” Han fnös åt mig och himlade med ögonen. Jag klev ur bilen, plötsligt rycktes jag tillbaka i min arm, jag låg på rygg nästan i hans knä, innan jag hann reagera blixtrade hans läppar över mina. Än en gång flödade blodet himmelskt skönt i min kropp när hjärtat ökade takten. Någon ryckte mig bryskt ur bilen och jag stod ansikte mot ansikte med mina vänner, ansiktena speglade ilska, rädsla och senare lättnad