boktjejernamedstil

Jag sneglade på John, han hade satt sig i "min" fotölj. Ett litet leende lekte på hans läppar som vanligt.

"Jag gissar på att du vill höra senaste nytt?" 

Jag nickade åt honom, känslan av att några sårskorpor gick upp fick mig att grimasera illa. 

"Gwen kommer praktiskt taget binda fast dig i sängen tills dina händer och din rygg är läkta eftersom hon tror att du kommer ta död på dig själv om du fortsätter pressa dig och inte lyda order." 

Jag gav honom min gåochslängdigiväggen- blicken och han skrattade.

"Du kan inte mena det." sa jag till honom. 

Hans ansikte var nu allvarligt när han mötte min blick. 

"Jo, och gör som Gwen säger, det blir bäst så."  Med de orden lämnade han rummet. Jag måste ha somnat för när jag vaknade igen så var det mörkt ute och en tallrik med fisk stod på sängbordet med ett glas vatten.Det rykte fortfarande från tallriken så maten var fortfarande varm, min mage demostrerade noga att jag inte hade ätit på länge. Jag satte mig upp i sängen och puffade upp kuddarna i ryggen inann jag satte tallriken i knäet och började äta, jag har aldrig varit förtjust i fisk men flyttar man till Kina så gör man. Jag tänkte tillbaka till Sverige och undrade hur det såg ut där nu, mitt hjärta värkte efter våra hundrar och min älskade häst. Jag ställde undan tallriken, jag hade plötsligt tappat matlusten. Jag kröp ner i sängen igen och kurade ihop mig till en boll. Jag höll om mina ben som för att hålla ihop mig själv, jag höll på att förtäras av sorg och saknad. Gwen kom in i rummet. Hon stannade förfärat till i dörröppningen innan hon svepte in i rummet och satte sig på kanten, hon klappade mig vänligt trots att jag rullade undan, jag ville bara vara själv. Mamma var död, alla känslor överväldigade mig, sårskorporna på ryggen brast men den smärtan var en lättnad, mot den psykiska smärta jag lände i mitt bröst. Gwen gick ut och sa något som liknade en svordom innan hon stängde dörren tyst. jag gled in i min svarta sorgfyllda sömn. Genom dimman hörde jag Gwen disskutera livligt med en man, mannen svarade och jag kände igen hans röst... Roger. Jag rörde oroligt på mig och försöte ta mig upp ur dimman, jag kände händer på min kropp, de vände på mig och blottade min rygg, Gwens ilskna röst skrek ännu mer. Sen förlorade jag mig själv i medvetslöshetens sömn. Två veckor förflöt på det här sättet, sömn, sorg, sällskap ibland av John, pappa, ellie. Gwen kom dagligen och gav mig mat, hjälpte mig till toaletten och tog mig till en liten dusch. 

Efter de två veckorna började jag kunna röra mig utan att sårskorporna gick upp, men jag var långt ifrån redo att arbeta. 

John kom in i rummet just när Gwen givit mig lunch. Han hade slutat sätta sig i fotöljen och kom och satte sig på sängkanten. 

"Hej, mår du bättre idag?" 

"Jag mår som vanligt bara...Hey sluta det är min mat." John hade sträckt sig fram och snott min kyckling som låg på min tallrik.Han flinade. "oups,sorry." Jag började mot min vilja skratta, han såg så söt ut med ett vargflin på läpparna samtidigt som han försökte tugga på kycklingen som han höll i handen. Jag skakade på huvudet samtidigt som jag fortfarande skrattade. Han höll fram kyckligen. "Vill du fortfarande ha?" Jag kopplade på min sura min och blängde på honom. "Ja." sa jag tjurigt och ryckte åt mig den, Han log fortfarande medan han kröp ner i sängen bredvid mig. Jag stirrade förvånat på honom men han brydde sig inte om mig, jag kröp ner lite längre ner under täcket och knaprade på kyckligen och riset jag fått av Gwen. John var jättetrevlig, sexig och snygg samtidigt som han kunde vara en skitstövel ibland. Han har verkligen ändrats sedan kriget då han släppte över mig över gränsen. Vi låg tysta i säkert en och en halv timme, jag hade ätit upp och dåsat till, när jag vaknade av att John rörde på sig, shit, jag hade dåsat till mot hans axel med hans arm slappt liggandes runt mig. Han flinade ner mot mig. "God eftermiddag." Jag flinade upp mot honom för att glömma hur mycket jag skämdes. "Jag måste iväg och släpa lite material nu." Han reste sig ur sängen och sträckte påsig, den slitna t-shirten han bar gled upp och jag fick se en liten bit av hans perfekta mage. Den ljusa huden ville jag smeka, undra om den är lika len som den ser ut. Jag skakade abrupt på huvudet så får jag inte tänka. Jag tittade upp på honom, fortfarande liggandes från sängen. Han flinade: "Ser du något du gillar?" Rodnaden steg på mina kinder. "nej, jag måste på toa." Jag reste mig snabbt och började gå mot toaletten, jag struntade i att hela världen snurrade sedan jag reste mig. Jag var vagt medveten om att John följde med mig. Svarta fläckar dansade för mina ögon och världen började snurra fortare. Jag kände starka armar runt mig i en varm omfamning och jag tittade in i en varm blå blick som glödde av oro. Min värld slutade snart snurra och då började jag bli väldigt medveten om hur nära vi var varandra och hur snygg form hans läppar hade.