3. Unedited

"Sarah, please talk to me!" Callon said, kneeling beside me in class before the teacher arrived. Bridget weren't in our class but I noticed that one of the girls in the girls bathroom were and I knew she would tell everything she saw to Bridget. I ignored Callon and looked toward the other side of the classroom. Callon put his hand on my cheek and turned my head to his direction but I closed my eyes. Callon growled.
"Sarah, look at me now!" I felt so tempted to open my eyes and kiss him because Callons face was so close to me his breath warmed my face.
"Leave me alone, Callon", I said with my eyes still closed. Suddenly Callon pressed his lips against mine and fisted his hand in my hair. I couldn't fight the fireworks that I got from his lips even if I wanted and when we broke away we were both breathing heavily. In the background the students applauded and some told us to stope being such lovebirds.
"Sarah." Callons voice made me shiver out of content. His voice was heavenly. I opened my eyes and stared right into Callons eyes and I felt home. It's going to be alright, he's going to understand me, I thought, I should tell him. His eyes held so much love, so much relief that I was looking at him, he wouldn't stop loving me because I'm depressed.
"Sarah, I'm sorry about everything, I will explain, just know that I love you", Callon said. I jumped slightly when he said he loved me. I knew he did, I saw it, and I loved him and that was the problem. I couldn't stand the thought of him stop loving me.
"Leave me alone, Callon!" I said loud enough so the bathroom girl heard it. I pushed him back from where he was kneeling beside me. He didn't budge but I tried pushing him again, this time Callon took my arms in his hands and kissed my knuckles.
"I will, for now", he sighed and got up and took the seat next to mine. I looked down on my hands and tenderly traced my knuckles which he had kissed with an index finger. It was still tingling. The door opened and Mr. Smith who was going to teach us in math came in. Mr. Smith started writing formulas on the board but my thoughts, my eyes and heck my whole body kept on drifting to the side, where Callon was. Whenever I looked, Callon would be looking right at me smiling unsurely. The whole lesson passed without me knowing because it felt like there had only been five minutes when Mr. Smith said we were dismissed. I took my things and ran out the door before Callon could get a hold of me.
"Sarah wait!" He yelled behind me in the corridor and students all around me were looking at me. I kept on walking, prying my way forward in the corridor, ignoring Callon completely. I ran into the girls bathroom again and locked myself up in the same stall as yesterday. Good, he can't come in here, I thought. My whole being was hurting of longing for him, but i couldn't go out. I heard the bathroom door open and a quiet: "Sarah?"
Of course he would come in, this is Callon we are talking about after all, I thought rolling my eyes. I stayed quiet and lifted my feet so he wouldn't see them through the spring under the door. Callons boots stayed outside my stall.
"I know you are there, Sarah, you are the only one here, and besides, I can smell you", he said tapping lightly on the door. I stayed quiet.
"Sarah.." he began but the bathroom door opened again.
"Callon? What are you doing here?" Asked Bridget.
"Nothing", Callon said and stepped out of the bathroom. When the door had closed Bridget tapped her hand on my stall.
"Get the hell out, Sarah", she said. I stayed quiet.
"Are you mute? Get out!" I stood up and got out. Bridget stood there, alone, with light tight jeans and a see through white top. She was beautiful. And a werewolf, I realized looking at the door she had tapped which now had cracks in it.
"Do you want me to tell him?" she asked.
"No", I said.
"Well why the hell are you making out with him during class?" Suddenly I was filled with a rage that blackened my sight.
"Because he is mine!" I growled and ran out the bathroom. Callon was leaning against the wall casually and straightened when I stepped out.
"Sarah.." he began but I cut him off by kissing him. I pushed him against the wall and he put his arms around my waist. I put all my anger and sadness into the kiss. This boy was mine. He is mine. When we broke the kiss Callons eyes were golden and his claws were digging into my skin. He pulled me closer to him, so my thigh was between his legs and I felt the bulge in his pants. I moaned.
"Come home with me," I whispered seductively, "right now." Callon closed his eyes and seemed to try and collect himself. Not wanting him to find his senses and not come home with me I let my hand trail down his chest and then I let it sneak up under his t-shirt. Callon tensed.
"Are you sure you want to do this with her, Callon?" A voice suddenly asked. Callon opened his eyes looking confused.
"You do know what she does, don't you?" Bridget continued. Now it was my time to tense but I kept my hand on Callons abs. I felt Callons wondering glance on me but I stared stubbornly on his chest. I heard students stop dead in their tracks, like they could smell the drama that was about to unfold.
"What nonsense are you talking about, Bridget?" Callon asked exasperated. Bridget let out a humorless laugh.
"What? You don't know why your little girlfriend moved here? Or what she does when she's alone?" Callon took away my arm from his abs and tilted my head up so I was forced to look into his eyes.
"What is she talking about, baby?" I shook my head, unsure of what to say. I readied myself for what was to come.
"Where do you do it, freak? Tell us where you press down the razorblades, is it your legs? Your wrists?" I felt tears collect in my eyes and I willed them not to fall.
"What.." Callon began but was interrupted by Bridget.
"And how many pills did you take that day when you tried to kill yourself? 50? 100? Or was it more? Your parents couldn't handle the disappointment to have you as their daughter, so they shipped you off here, didn't they?" Callon released my arm and I felt my heart begin to crack. This is it, I thought, this is as far as our love story goes.
At first Callons eyes held nothing but then they began to anger and his expression turned into a disgusted one. I took a step back and looked around me. Bridget was standing behind me, a smug smile on her face. I felt my cheeks become wet and I looked around at the students who had stopped and undoubtedly had heard what Bridget had said. They all stood there, silently judging and I pressed my hand to my ribs.
"Sarah.." Callon whispered. I whipped my head back to him. "Tell me it isn't true." Callon became blurry. I wanted to tell him it was all a sick lie, but it wasn't and I couldn't lie to him. I shook my head, not finding my voice.
"Speak!" Callon ordered.
"I'm sorry", I squeked pathetically and turned away from him and ran past the students. I began running home.
"Wait!" a voice called out and without my brains consent my body obeyed. I shieled my face with my hands, still crying. Suddenly two big arms embraced me and pulled me into a massive chest.
"You have to stop running from me", Callon murmured into my hair. I was scared and confused.
"I'm sorry, Callon", I said quietly. Callons mouth was right next to my ear and he was purposely blowing warm air on it. I shuddered.
"For what?" he said still blowing out warm air on my ear.
"You know what", I said angrily escaping his embrace and staring defiantly into his eyes. His eyes darkened.
"No, I don't, mate", he said lowly.
"For being such a fuck up!" I yelled. I didn't cry anymore, I wasn't said, only angry and hurt that people who don't even know me judge me. Callon growled loudly and his fangs elongated.
"You. Are. Not. A. Fuck. Up." Callon stared down at me, daring me to disagree.
"Yes I am! And I know you think so to! I saw it in your eyes!" Right after I had finished the sentence Callon growled even louder and swept me into his arms, like I was a princess and he a knight. Surprised I let out a shout but then started hitting his chest.
"Callon, let me down, this instance!" I said. Callon ignored me and headed to the woods in inhuman speed. I became quiet and grabbed a hold of his hair to not fall down. Callon didn't stop until we were deep into the woods and then laid me down on the grass. I tried to get up but Callon laid down beside me and pushed me down.
"Stay", he growled. I looked into his eyes and I understood that he was close to losing control. He was more a wolf than man right now and his hair had grown darker, his nails were claws, his eyes were black and his back seemed to be crooked. I layed down quiet, not wanting to piss of the beast. I was laying down on my back on the grass but Callon lifted me slightly and put me down of his chest and put his nose in the crook of my neck and inhaled. I thought back to the werewolf novels I had read, where mates would mark each other in the neck. Did werewolves do that for real? I closed my eyes thinking it didn't matter, all that mattered was that he was here. With me. When I felt his heartrate slow down I tried to move position. Callons arms tightened around me, thinking I was trying to leave his embrace.
"I want to see you", I said. Callons arms loosened and I turned around so I was lying stomach on stomach with Callon. His eyes were no longer black, but still darker than usually. I took it as a good sign that his fangs and gone back in.
"Do you think I'm disgusting, now?" I asked, bracing myself for the answer. Callon looked shocked and then angry.
"Of course not, mate, how could you even think that way?" he said lowly. I saw his eyes become a shade darker and I reached out my hand to trace patterns on his chest. Immedietly his eyes softened.
"You looked disgusted", I said, letting my fingers go on a hike down south. Callon closed his eyes and moaned softly when I let my fingers under his waistband. I let my hand rest on his lower stomach, part of my fingers under his jeans and boxers.
"Not by you", he grunted, "by Bridget." Callon opened his eyes and made me look into his eyes.
"I could never find you disgusting and it breaks my heart, Sarah, that you thought I could", he said. "But what breaks my heart even more is that my mate, my love, my fucking everything might not have been here with me, and that she wanted to get away." I noticed that Callon cried silently, and he looked so devasted that I began crying again, too.
"You are everything, Sarah. I don't know how I made it this far without you, but now that I know true happiness I can't live without it! Without you!" Callon wiped away his tears angrily. He took my shoulders and rolled unto me so my hand went out of his jeans and I was lying on my back on the grass. Callon was half lying on me, holding himself up on his two arms around me, letting his lowerbody, and erection, press into my lower body.
"I'm sorry", I whispered.
"Where is your scars?" he said. I looked at him oddly. "Sarah, show me your scars."
"My stomach", I said weakly. Callon sat up on his legs and I was about to follow when he put a hand on my shoulder and pressed me down again. For a while Callon didn't do anything. He only looked at me, like I was about to vanish into thin air any minute and he wanted to remember every part of me. I blushed slightly when his gaze travelled down from my face to my breast, to my stomach, to my sex and to my legs. When his gaze came back to my eyes his eyes were black again.
"Don't you understand what you are doing to me, woman?" he said low. He looked like he was in pain.
"I'm sorry", I said again. He growled.
"Don't apologize. Do you want to know how much you effect me? How much I want you? Need you?" I gulped and nodded. Callon took my hand and pressed his lips to it and then put it over his erection through his jeans. I gasped and tried to pull my hand away but Callon held it still. He looked at me with his black intense eyes.
"This is all your doing, Sarah, it's all you. This is how much I want you and this", Callon said moving my hand from his erection to over his heart, "is how much I love you." Callons heart was beating so fast and I felt proud that I had made his heart beat this fast and his sex so hard.
"You are perfect to me, Sarah", he said quietly. Callon let go of my hand and lifted my t-shirt up. I gasped and tried to pull it back down but Callon wouldn't let me. I hid my face in my hands, feeling embarrassed. Callon was quiet and I knew what he saw. All those scars from hurting myself for years, all over my stomach and my freshly new made wounds. I let my tears fall knowing Callon would get up and leave me now. No one could think I was beautiful after seeing my scars. But then I felt something warm press down on the side of my ribs where I had cut yesterday. I looked to see what it was. Callon was kissing my scars, lightly, lovingly.
"Stop it", I said, "you don't have to force yourself. It's alright, Callon, I understand." Callon didn't answer and I tried to pull his head away but Callon kept on kissing my scars. Seeing him kissing my scars so lovingly, and with a face of adoration I broke down. Everything that I had tried to avoid came back to me, and I cried for it all. I cried because I was depressed, I cried because my parents didn't want me after my suicide attempt, I cried because of the judgmental faces of the people in school, I cried because I loved Callon so much and under it all Callon kept on kissing my scars.
When I had calmed down Callon stopped kissing my scars and put my shirt down. The tingles from his touch was still there.
"Sarah, you are beautiful, with or without scars", he said, "do you understand that?" I nodded. But I didn't. Callon took my hand and placed it over his erection again. I blushed when I noticed it was even more noticeable this time.
"You are beautiful, Sarah, do you understand?"
"Maybe", I said honestly. Callon nodded.
"That's ok, I will make you realise just how beautiful you are. But first you have to promise me to stop hurting yourself. If you have to hurt someone, then hurt me, cut me, hit me, bite me, do whatever you need to do, but I forbid you to hurt yourself ever again!" His voice rose for every word.
"I will try", I said meekly.
"No, Sarah! You will not hurt yourself ever again! And you will not try to kill yourself! I forbid it!" Callons voice were angry and witnessed of authority but then I looked at him. I really truly looked at Callon and saw him. I saw through his body being big as a horse, his face that looked angry and stoic. I saw how scared he was, to lose me, that I would disappear. I saw the love and protectiveness he felt for me and I knew I couldn't do it anymore. I couldn't hurt him anymore. He loved me. This supermodel looking man loved me. And I loved him.
"I promise Callon, I do, I promise. I love you", I said and embraced him. I tangled my hands into his hair and pressed my lips to his. Callon quickly took control of the kiss and he gently bit my underlip and I moaned. He took it as a chance to let his tounge in and my hands traced his scapula while he cupped my breast. I bucked my hips so that his erection were pressing against my sex and he moaned. Callon pulled away when I tried to unbutton his jeans.
"No, not like this, babe, not in the woods", he breathed heavily.
"You are a wolf, you should like the woods", I said trying to get him to lay down on me again.
"I love the woods, but I don't want our first time to be here, I want it to be more romantic, you deserve roses scattered around the room and lit candles." I nodded and let him sit up and sat up myself. We sat side by side, not touching, but still closer than ever and didn't say anything. For the first time in a long time I didn't feel sad or scared about what the future holds. I felt happy and strong. Complete. I looked to Callon and smiled.
"I love you", I said.
"I love you more", he answered.

"Do you want to talk about it?" I was sitting on Callons back while he was walking with human speed back to school. I was leaning my head towards his shoulder and was half asleep when Callon broke the silence.
"Yes, but not now", I answered.
"You are going to have to talk about it some time, Sarah", he replied seriously. He was right. I knew he was and I knew I needed help.
"I'm going to talk to a psychiatrist, again, and then I have you", I said, fondly kissing Callons shoulder.
"Damn right you do", Callon muttered but I heard the smile in his voice.
"I'm going to take a nap", I said yawning.
"See you soon, princess" he said. I smiled and knew it was going to be alright. It had been a rocky and lonely road until now but I was no longer alone and it was hard, but the road had brought me here. I tightened my arms around my man. He was it. He was the one I had prayed word.
Thank you, God, I thought before drifting off to my man softly humming.

Unedited.

2.

The rest of the day went by quietly. Callon and I kept to ourselves, which suited me perfectly because I wasn't feeling up to meeting new people and hang out with them. All I wanted to do was rest in Callons arms in the grass like we were doing right now. We had a 20 minutes break and then we would have our last class for today. I was sitting on Callons lap with him rocking me gently while humming and people were whispering around us, probably about the schools new couple. I had noticed that Callon were popular, because more than some girls had glared daggers at me and tried to get Callons attention, and boys had greeted Callon and nodded at me. Callon had given the boys the secret handshake of men and then put his arms around me again. At lunch Callon had been asked if we would eat with them as usual, them being the cheerleaders and jocks, including the two blond guys and the brown haired boy. Callon had introduced me to the triplets, because they were always together, and the blond guys were called Daniel and Matthew. The brown haired guy was called Sam. Daniel and Matthew were loud and flirtatious while Sam was quiet and calculating. I found Sam observing me during lunch which made me grasp Callons hand and Callon growl at Sam. Callon, I noticed, growled a lot. Callons usually stern expression and his large body and tendency to not speak more than necessary made others respect him.
"I wish we could stay like this forever", I said more to myself than to Callon.
"Who says we can't, baby?" I giggled.
"The tardy bell."
"It would be a shame if someone accidently broke it", Callon responded. I smiled, I guess it should slightly scare me that I knew Callon actually would brake the bell if I asked him to, but it didn't. I knew Callons intentions were all good. I rose which made Callon tighten his arms around me.
"I need to go to the bathroom before the next class, lover", I said raising my eyebrow at him. Callon rose but didn't let go of him.
"And", I continued, "I'm going to go to the bathroom by myself." Callons face fell.
"I will stay outside, baby", he said trying to compromise.
"No, you go ahead and go to class." Callon looked like he was about to protest so I kissed him lightly on his cheek.
"If you are a good boy I might just sit in your lap during class", I whispered seductively. Callon looked like a child who had just gotten a new toy.
"Really?" he said. I nodded. Callon embraced me and kissed me on the side of my neck. He didn't let go of me until I started prying his arms away from me.
"See you soon, baby", he whispered huskily in my ear. I shuddered content. I went to the bathroom while Callon went to our class. The bathroom were clean and in a soft red color and it consisted of four stalls. I went into one of them and didn't think about it when I heard the door open.
"Did you see the new girl?" a familiar loud voice said. I felt my face go pale.
"Yes, she has been clinging onto Callon all day", another voice said. I looked under the door and saw that there was four girls, all wearing high heels. I recognised one of the shoes and understood that the first girl who had spoken was Bridget. They all stood facing the mirrors and I thought that they probably fixed their make up.
"Someone really need to teach her a lesson", Bridget said. I drew in a breath and braced myself for what I was about to hear.
"What do you wanna do sister?" a third voice said.
"We are going to make her go back to the place she came from", Bridget said low and suddenly they all went quiet. I felt like I was about to pass out when I saw their boots come closer to my stall. Suddenly there was a loud banging sound.
"Hey, you done soon?" One of the girls asked as she banged her palm on the door to my stall. I didn't know what to do. If I answered they would know that I heard them, but if I didn't, what then?
"Hello, retard?" Someone started pulling on the door knob and I felt my insides turn.
"Leave it alone Adrianna, she's worth it", the fourth voice said.
"Whatever you say Cecilia", Adrianna answered but not without kicking the door once. I felt myself relax when the high heels sisters went out of the bathroom but when I tried to stand I couldn't.
Stop being ridiclous, I reprimanded myself, they won't hurt you. But then I remembered what Bridget haid said, her voice low and lethal. I shuddered. I allowed myself to sit down for a minute and then went out to wash my hands and splattered some icy cold water on my face.
"It's going to be alright, I promise", I said to myself walking out of the bathroom.
Callon was waiting outside the classrom looking anxiously for something, or more like someone. When Callon saw me he rushed to me.
"What took you so long? Are you alright?" I looked up at this man who was only 18 but were as big as a horse. All my worries washed away, Callon would never let anyone hurt me.
"Callon, it's fine", I said smiling reassuringly. Suddenly Callon took my face in his big hands and tilted my head up so I looked directly into his eyes.
"You are scared, why?" Callons voice were low and promised of death.
"It's nothing, Callon", I said trying to get him to release me.
"It's not nothing, I will kill whoever hurts my mate!" he growled and people around us stopped dead in their tracks. The triples were standing behind Callon looking worried. It dawned on me what Callon just had said and everything became clear to me. All those hours of reading on the internet romance novels of possessive and loving alphas came back to me, and I felt like someone had stolen the air.
"L-let go", I said pathetically stuttering. Callon didn't seem to hear me as he kept on growling. The triplets were trying to reason with Callon and walked carefully towards us. Callon was too far gone to hear and I knew my theory was right when I saw Callons fangs elongate.
"Please let go, you are hurting me, Callon", I said meaning it because his nails had become claws and they were digging into my cheeks.
"Let her go", Sam said quietly to Callon.
"Mine!" Callon snapped and took me in his arms and started backing away from the triplets who held their hands up in a surrender.
"Yes, she is yours, and no one is threating her and no one is going to take her away. But you are hurting her, alpha, she is bleeding", Sam said. Callons hold on me softened and he looked worriedly into my face.
"Am I hurting you, kitten?"
"A little bit", I answered immediately wishing I could take it back. Callon looked crushed.
"I'm sorry", he said and ran with inhuman speed to the door and to the surrounding woods. I was about to follow but someone took my arm. It was Sam.
"Are you alright?" I nodded.
"Good, stay here!" He ordered and the triplets ran out to follow their alpha. Students were surrounding me, but it was like everyone were holding their breaths. I looked at them.
I wonder how many of them are werewolves? I backed away when a brown haired girl took a step to me. She is a werewolf, I thought.
"Is there anything I can do?" she asked. Leave me alone, I thought.
"Oh no, what has happened? Are you alright Sarah?" Bridget was suddenly behind me looking concerned. She was going to touch me but I took a couple of steps back. They are all fake, I thought.
"Sarah what is wrong?" Bridget asked. I shook my head. This is all so twisted, so wrong. I saw the three girls that she had conspired with in the bathroom behind her. They were all beautiful and not trashy with too short skirts and too thight shirts at all. They were just natural beautiful and I understood that they were werewolves too. I knew I needed to get away so I ran past Bridget and her minions and when I was outside I ran to the opposite direction of where Callon took of to. After a while I could feel the similar feeling of an astma attack but I didn't care. I kept on running until I came home. I sent a quick text to my aunt that she didn't have to get me after school because I had a migraine and went home early. I went upstairs to my room and felt like my body were filled with stones. I collapsed on my unmade bed and stared bankly into the atmosphere.
What now? What do I do now? I felt tears slide down my face sideways but I didn't bother to wipe them away. There would only be more. My eyes drifted to my bookshelf. A room without books are like a body without soul, I thought, quoting Cicero. But I weren't looking at the books, I was looking at what one of the books hid. I went to the bookshelf robotically and took out a small book whom I had hidden away, I opened it and there they were. The razorblades. I took them in my hands and felt the coldness of them.
I shouldn't, I thought. But I still took one and pressed it down on the skin over my ribs. This is know, I thought, this is a feeling I'm similar to. This is how I deal with things. For a while I felt nothing but a imaginary peace and I stopped crying. But as I hid closed the book with the razorblades and went to wash my hands and change t-shirt the feeling of disappointment came. I failed again. I went back to bed and stared up at the ceiling.
I wonder what Callon is doing right now? I wanted, needed to see and talk to him. I knew for sure that he was a werewolf. And judging by the respect he was shown and taking into consideration that Sam had called Callon alpha, he was an alpha. Does he shift only during fullmoons or is he in the woods right now, chasing a rabbit? I thought about what Callon had called me. Mate. I knew we were mates, soulmates of a sort, because of the static and well frankly, I didn't think I could ever live without him again. With Callon everything that used to not make sense, suddenly made sense and I didn't care so much about the fact that he was a werewolf. I thought about the aching skin over my ribs. It was me who was the problem.
He wouldn't want someone like me, anyway, I thought before drifting off.

I woke up by someone gently stroking my cheek.
"Honey, wake up, it's dinner time", aunt Jenn said.
"I will be down in a minute, Auntie", I said yawning. Aunt Jenn nodded and went downstairs. I looked down at my stomach looking for any tracks of blood on my white t-shirt. My white t-shirt were all clean. Aunt Jenn and uncle Lou were already sitting by the table when I came downstair.
"Hi Lou", I said smiling.
"Hi mushroom", uncle Lou responded using the nickname he gave me when I was about eight.
"How was your day at school, except you having a migraine", asked Jenn.
"It was OK", said I unsure of whether I should tell them about Callon or not.
"Did you meet any cute boys?" Jenn asked and I went crimson.
"So you did? Is there anyone special in mind right now?" Jenn continued. I shrugged and ate a potatoe. The thought of Callon made me want to go to him, though it had only been a couple of hours since we last saw each other I wanted to see him. I missed him.
"His name is Callon", I said suddenly. Jenn and Lou looked up at each other, clearly knowing something.
"Do you know about him?" I asked. Uncle Lou cleared his throat.
"It's more that I know his family and know about him, a great kid of what I have heared", Lou answered. Jenn looked at Lou.
"What about you Auntie?"
"Oh, I don't know him sweetie, I have only heard about him." Jenn answered not looking very keen on elaborating. But I was persistent.
"What about him?" Jenn looked at Lou again.
"Mushroom, Callon is the heir of his parents company, or more like companies. His family have lived here for a long time and everyone knows about Callon and his family. They are rich and hold a lot of power." I didn't know what to think about what I had just learned so I only continued eating my food and the rest of the dinner we were all quiet. I knew uncle Lou knew more than he was letting on by I decided to ask him later when it was just the two of us. After dinner and when I had finished doing the dishes I went upstair to think about this whole Callon mess.
I was lying in my bed with The sorrow of young Werther lying on my stomach when Jenn came in. I raised myself to a sitting position.
"Honey, I'm going to be honest and cut to the chase", Jenn said sitting down of the side of my bed. I raised my eyebrow.
"I don't want you to hang out with that Callon boy, honey." I felt a faint anger toward my aunt when she said that which surprised me.
"Why, auntie?"
"I think they are a cult, Lou and his family were, and his family still am, with them and he doesn't talk about it except that they all just lived either in the same house or in the neighbouring households and keep to themselves." I was shocked to hear that uncle Lou had been with them. Does that mean Lou is a werewolf too? And does aunt Jenn know about it?
"I really like Callon, auntie", I said before I knew it myself. Aunt Jenn smiled.
"I know you do, honey, and I want you to be happy. Just be careful, ok?"
"I will, auntie."
"Good, now I'm going to go for a short walk but I'm glad to see you so alive, Sarah." Aunt Jenn said and I smiled. I felt alive, too, and I knew it was Callons doing. I waited until I heard the door slam shut and I knew Jenn was on her way on her evening walk. I ran down stairs.
"Uncle Lou?" I asked.
"In here, mushroom", he responded and I went to the living room where he was watching sports on TV.
"Is it true what I'm thinking, uncle?" I asked unsure of how to put it. Uncle Lou looked at me amused.
"Depends on what you are thinking, mushroom", he answered.
"About Callon and his family, and you", I whispered. Lou´s amusement vanished.
"What about us?" he asked.
"Are you sure you don't know what I'm thinking, Lou? It's hard to say out loud."
"Sarah, I have no idea what you are talking about", unce Lou said. But I saw it in his eyes that he did know.
"So it's true, then", I said slomping down beside him in the sofa, "you are werewolves."
"Sarah who told you this nonsense?"
"I figured it out myself, kinda." I was looking at my feet but I could feel Lou´s eyes on me. He sighed.
"Yes, it's true. We are werewolves. But it isn't something you should know! Who made you figure it out?"
"Callon. He got angry and he called me something, which reminded me of the romance novels I used to read. And when his nails turned into claws and his fangs elongated it was proof enough." I glanced toward Lou and saw that he was looking attentively out into open space.
"Are you a werewolf, too?" Uncle Lou nodded his head absentmindedly.
"Does she know?"
"No, and you can't tell her, Sarah. It's dangerous for humans to know about us, some could want you dead for knowing about us. This is important, Sarah, do you understand?" Lou were looking directly at me and I looked back and nodded.
"What did he call you?" Lou asked and didn't look like he wanted to murder someone anymore. I blushed.
"Mate", I squeked. Uncle Lou looked surprised but then smiled.
"I heard that he had found her but who would have thought it would have been my mushroom?" Lou said, more to himself than to me.
"Tell me about mates, uncle." Uncle Lou smiled at me.
"Everyone, humans and werewolves, have a soulmate. It's rare that you meet them but it happens more often to werewolves since their wolves push them towards their mate, but it still happens very seldom. When you meet your mate you can't live without them, and especially if it's a male werewolf, they will be very protective and not be able to be calm if their mate isn't by their side." Uncle Lou paused.
"Is aunt Jenn your mate?" Uncle Lou shook his head.
"I love her very much, though. Most of us never meet our mate and that is why we get in relationships with others."
"What did you mean when you said that you heard he had found her?"
"Werewolves belongs in packs, and every pack is run by an Alpha. Brent is the alpha of our pack, which is also Callons father." Uncle Lou looked at me to see if I were following. I nodded.
"Then there is a beta, who helps the alpha, and then comes the gamma. The whole pack shares a mindlink and the same they that you arrived here alpha Brent told everyone that his son had found his mate." Uncle Lou smiled. "Callon´s wolf pushed him to go to the airport, mushroom, because he could feel that you would be there. You are mates."
"Is that why there is this kind of static between us, that makes me want to go to him? And is that why there is tingles when we touch?" Uncle Lou smiled and nodded.
"You really are mates." Uncle Lou laughed and swept me into a hug.
"This is great news, mushroom, this is wonderful!" I laughed too. Uncle Lou asked me if i had any more questions but I said I didn't, because, I didn't really know what to think right now. I knew unlce Lou didn't lie, I knew werewolves really existed and when Uncle Lou told me that Callon and I am mates I knew it is so. I went upstairs and thought about my werewolf until I fell asleep.

I was dressing for yet another day at school and felt that I couldn't wait to see Callon when I heard the doorbell. I didn't think much about it. Aunt Jenn opened and suddenly shouted for me.
"I'm coming!" I said and put down the brush. I ran down the stairs wondering what Jenn wanted.
"You are a friend of Sarah´s then?" Aunt asked and I wondered who it was.
"Yes, Mrs, my name is Bridged, it's nice to meet you", my inside went cold. I arrived at where Bridget and my aunt stood in the kitched.
"This kind girl came to ask if you wanted a ride, Sarah!" Jenn said and looked like she had fallen in love with Bridget, whom, I knew were as fake as you can get. I tried to smile.
"Hi Sarah, I was worried because you went home so early yesterday", Bridget said and I was taken back by the sincerity in her voice.
"Thanks, but I'm fine. Just had a headache."
"That's a relief!" Bridget laughed. "Are you ready to go to school, then?" I was looking for excuses in my head but found none.
"Yes", I said low.
"Bye girls!" Aunt said and we both said good bye and then we went out to Bridgets car which was an expensive looking one. It was gorgeous and I felt slightly jealous that she had such a beautiful car and a driving license.
"You do have a driving license, right?" I said worried. Bridget looked at me and if I hadn't overheard her in the bathroom I wouldn't have catched the hate in her eyes because it was gone so fast.
"Of course silly!" She said laughing. I buckled up and we started driving. The closer to the school we got the more intense the static became and I knew Callon was already in school. I felt my heart perk up about the thought of seeing him again. Bridget was talking about something but I didn't listen. I was only interested in Callon.
"Is that understood, bitch?" I jumped slightly by the hate in Bridgets voice and looked at her. She kept her eyes on the road luckily.
"What?" I said shocked.
"What? Are you not only stupid but deaf, too? I said stay away from Callon." Bridget looked calm like she was talking about the weather but her voice held so much hate and anger I was scared. But I didn't let it show, Callon was mine after all.
"And why should I, Bridget honey?" I asked in a sickly sweet voice.
"Because if you don't I will tell him and the whole school about what you do when you are alone, and why you moved here." Bridget looked quickly at me and knew from my deadly pale face that she had me. I couldn't let her tell anyone. I would have to move again. I wanted to cry at the thought of moving away from Callon. Callon wouldn't want me if he knew, anyway.
"I don't know what you are talking about", but I knew it was to no use. She had found out. And she would tell everyone, Callon included.
"Don't lie to me, sweet Sarah, my dad is the head of the hospital, all I had to do was to say please and he looked up your file. I took a copy of it, Sarah, and I learned it, do you want me to read it for you?" I shook my head.
"Really? But I could.. "Seventeen year old girl who was admitted into hospital for self-injury and had to have stitches.." " she began and I felt tears threaten to fall, "but that is not all, is it, Sarah? You sure you don't want me to continue?" I nodded.
"Just stop it, I will stay away from him, but if you tell anyone you are going to regret it," I said wiping away a couple of tears. Bridget only smiled. I felt my heart drop to the pit of my stomach when I saw Callon stand outside the school, looking everywhere as he was searching for someone. When I was about to open the door Bridget spoke up.
"Remember what we talked about", she said nodding towards Callon.
"I will", I answered and stepped out the car. Immediately Callons head whipped towards me.
"Sarah! I was looking for you!" He said and almost ran to me. I ignored him and walked to the school.
"Hi, Callon", Bridget said.
"Yeah, hi", he said, "Sarah, wait up." I kept on walking and hoped Callon would understand.
"Sarah?" Callon said carefully, "I'm sorry for yesterday, do you still hurt?" I let myself look towards Callon who looked sad. He wore a black leather jacket and loose jeans and a white sweater. He looked amazing.
"Leave me, alone" I said and were going to continue walk when someone grabbed my arms. The tingles told me who it was.
"I'm sorry, Sarah, please let me explain", Callon pleaded and tried to get me to look at him but I looked towards Bridget who had death promised in her eyes.
"I already know, freak! Leave me alone!" I shouted and pushed Callon away so he lost his hold on me. I looked into Callons eyes and I swear I saw his heart break. I'm sorry, I thought, I'm so so sorry Callon.
"Just give me a chance and I will explain", he said low. He looked like he was breaking and I wanted nothing more to hold him and tell him I didn't care. I loved him. I had loved him since before I even laid my eyes on him. But I would rather love him from afar then have him find me disgusting, so I turned from him and went to my locker.
"Forget about her, Callon, she's just a bitch", Bridget said and I wanted to kill her.

Värmen från hans kropp silades mellan våra kläder till min hud och fick det att gå välbehagliga rysningar över min kropp. Hans blåa ögon blickade ner på mig och jag såg obeslutsamheten i hans ögon. Han särade på läpparna och drog ett långsamt andetag. "Fan ta dig." mumlade han innan hans läppar trycktes mot mina. Mina djuriska lustar tog över och jag kysste honom girigt tillbaka, han tunga slickade mina slutna läppar och jag gav hon tillträde till min mun. Vi brottades om dominansen. Hans händer färdades uppför och jag krökte rygg när hans händer nuddade såren. Han avbröt genast kyssen och höll om mig med slappa armar. 

"Skit." John skakade på huvudet och vände på klacken när han stormade ut genom dörren. Något förvirrad gick jag till badrummet innan jag kröp upp i sängen och somnade. 

 

Jag vaknade av att pappa och Ellie satt i min säng, de log ner på mig och jag kunde se hur arbetet hade förändrat dem. Fett hade bränts, muskler hade byggts och ansikten hade härdats. Vi småpratade men vi alla undvek ämnet om mamma, Gwen kom in och avbröt samtalet och skickade ut dem att jobba samtidigt som hon gav mig mat. 

Mina dagar var långtråkiga och började flyta ihop. Jag började inse att John var allt jag väntade på, tanken att han skulle komma och träffa mig gjorde all väntan uthärdig, men nu när jag inte visste om han skulle komma, det gjorde ont bara att tänka den tanken. 

 

Sårskorporna lossnade en efter än och det blev kvar rosa ärr som med tiden skulle försvinna, jag började kunna röra mig obehindrat. Gwen kom in med en liten radio där jag kunde höra de senaste nyheterna om kriget. Längtan skar i mitt bröst och jag visste hur gärna  jag ville återvända till Sverige. Men varför? Vad får jag ut av det? Det är ändå inte likadant som det var innan jag reste? Nej jag måste ha ett mål, annars dör jag i förtid, jag måste sikta in mig på något viktigt i livet annars är allt det här arbetet inte värt någonting. Jag kände paniken växa i bröstet och jag måste ha somnat gråtandes för jag vaknade upp på min fuktiga kudde med ovanligt trassligt hår. Jag måste ha sovit oroligt. Den rodnande solnedgången lyste sina röda strålar genom fönstret. Jag drog handen genom mitt hår, något var annorlunda i rummet. Min blick svepte över rummet två gånger innan jag hittade det. John satt i stolen och tittade på mig med uttryckslöst ansikte. Jag stelnade till i sängen och tittade på honom samtidigt som jag kände den välkända oron stiga i magen. Jag reste mig ostadigt och jag såg hur det ryckte i Johns lemmar att resa sig och hjälpa mig men han satt kvar. Jag gick ostadigt till badrummet och borstade tänderna och gick på toa. Jag tittade ner på min alldeles förstora tröja som jag nu inte kände igen.. Vems var det? Jag gick ut igen och såg John stå vid fönstret den här gången. Han vände sig långsamt om när han hörde att jag kom in i rummet igen. John slöt avståndet mellan oss och tog mig löst i sina armar. 

"Vad gör du med mig?" viskade han tyst. Jag stirrade på honom innan han kysste mig mjukt och passionerat. Jag kände all hans åtrå och frustration i den kyssen. Hans händer vandrade från min nacke ner över min rygg, försiktigt och mjukt, han är rädd för att skada mig!? Vår kyss förvandlades till något girigt och djuriskt, jag behövde honom och han behövde mig. Han samlade upp det tunna tyget av min tröja i sina stora händer och drog det över huvudet på mig, för en sekund bröts vår kyss innan våra läppar återfann varandra. Solen värmde min nakna hud genom fönstret. Han tog av sig sin tröja och jag knäppte upp hans slitna jeans. Jag kysste hans nakna bröst samtidigt som jag drog ner han byxor som han stampade av sig. Jag inspekterade bulan under kalsongerna och log upp mot honom. Jag ställde mig upp och kysste honom hungrigt innan jag backade honom mot sängen tills han låg ner. Han flinade upp mot mig. Jag lade mig bredvid honom på sängen innan jag började klättra på hans bröst samtidigt som jag lade mitt ben mellan hans och började gnida mig lätt mot honom. Han stönade och masserade mina bröst samtidigt som våra tungor tävlade om dominansen. Jag drog ner min hand och masserade hans bula, han stönade in i min mun och jag kände han hårdna under det tunna tyget. Jag flinade mot honom och kysste honom längs bröstet och drog ner hans kalsonger och släppte lös honom. Där stod han i sin fulla längd och ryckte i förväntan. Jag kände hjärtat bulta i bröstet, jag har aldrig gjort det här förut.Han log ner mot mig ett lugnade och försäkrande leende. "Du behöver inte om du inte vill." Jag ryckte på axlarna fullt bestämd att ge honom lite nöje. Jag kysste honom på toppen och han stönade ut av välbehag. Jag stack ut tungan och slickade honom längs han stora erektion. Han greppade lakana i sängen och försökte ligga stilla men det ryckte i honom. Jag tog honom långsamt i munnen och jag återgäldades av låga stönaden. Jag hann inte göra mycket innan John tog tag i mitt huvud och drog mig undan. "Inte mer nu." flåsade han och gav mig ett snett leende. Jag höjde ögonbrynet mot honom och det ryckte i min mungipa. Han höjde ögonbrynet tillbaka till mig. "Jag ska väl hålla ut till nästa akt också? Du tar slut på mig" Han flinade elakt mot mig och jag skrattade högt. Han rullade runt mig så jag låg under honom. Han kysste mig från örat nerför min hals och axel, nerför mina bröst. Hans läppar rörde sig fjäderlätt nerför min mage vilket fick mig att vrida mig av åtrå under honom. Han drog i mina trosor. "Jag tror inte vi behöver dessa längre." Han kastade dem på golvet och kysste min kropp. Han kysste och nafsade lätt insidan av mina lår vilket fick mig att rysa av välbehag. Läpparna färdades uppför min kropp igen och våra läppar möttes i en dominerande duell. Jag kände hur han placerade sig vid min ingång innan han försiktigt trängde in i mig.Aldrig trodde jag att jag skulle förlora oskulden i Kina... Men jag trodde aldrig helller att jag skulle hit. Han drog sig långsamt ut innan han trängde ännu längre in i mig i nästa stöt. Jag stönande in i hans mun och han suckade innan han började röra sig rytmiskt i mig. Våra tungor duellerade för fullt när jag kände hur njutningen trappades upp och John ökade farten ännu mer. Han gjorde en sista stöt som fick mig att komma överväldigande kraftigt samtidigt som han nådde sitt klimax. Han stönande i min mun innan han rullade åt sidan och höll om mig. Hmm, varför lever jag inte kvar här? Lever med John och min familj? Vad har jag i Sverige att hämta? ingenting! Nåväl vi ska inte vara kvar i ett flyktingläger för evigt, eller Kina för den delen men tillsammans ska vi vara. John kramade mig bakifrån när solen gick ner över himlen. "Jag är kär i dig." viskade han och jag somnade med ett leende på läpparna.

2.
Annie vaknade omtumlad och med en lätt smärta mellan benen. Hon öppnade ögonen och såg Kains sovande gestalt under henne. Annie rodnade när hon mindes deras passionsfyllda älskog. Annie lät sina fingrar röra stället där Kain hade bitit henne på. Hon hade blivit chockad när hon kände hans tänder sjunka genom hennes hud. Det hade gjort ont men det hade också varit njutningsfullt. Det som skrämde Annie var att hon hade inbillat sig att hon känt Kains känslor efter att han bitit henne. Annie hade kunnat känna hur deras öden vävdes samman. Men det var inte klokt, hon måste ha inbillat sig. Ändå kunde Annie inte ignorera den gnagande känslan av fridfullhet som man bara kan känna när man sover och Annie visste att det inte var hennes känsla.
Kain började röra sig under Annies blick och han såg trött in i hennes ögon.
"Varför är du så rädd?" frågade Kain. Så det är sant, tänkte Annie, han kan känna mina känslor och jag hans. Annie visste att hon borde springa skrikande därifrån men hon visste att Kain aldrig skulle skada henne.
"Vad är du för något?" frågade Annie tyst. Hon var rädd för vad han skulle svara men hon visste att hon måste veta.
"Jag är en människa", Annie suckade lättat ut. Självklart är han en människa, hon var bara förvirrad efter igår.
"Men jag är också varg", fortsatte Kain. Annie märkte att hon ritade cirklar på Kains bröst och slutade. Kain suckade och satte sig upp när Annie inte sa någonting.
"Jag är varulv, Annie", sa Kain. Annie såg ut genom fönstret på vattnen. Solen stod mitt på himmelen så det måste var runt lunchtid.
"Kolla på mig, Annie", bad Kain. Annie skakade på huvudet och fortsatte att se ut genom fönstret.
"Hatar du mig nu?" frågade Kain livrädd för Annies svar. Det fick Annie att komma ur sitt dvala liknande tillstånd och hon såg på Kain.
"Jag tror inte att jag någonsin skulle kunna hata dig, Kain. Men jag förstår inte. Varulvar existerar inte." Men Annie visste att de gjorde det, hon visste att Kain talade sanning. Men en del av henne önskade att han var galen.
"Vet du någonting om varulvar, Annie?" Annie skakade på huvudet.
"Jag trodde ni var en skröna tills nyligen, Kain."
"Vi var de forna människorna, vi var människa och varg men det var dåtidens människor. Vi måste para oss med sådana som oss annars blir åkomman utan varg. Vi vet inte vad som hände för att människor som du, utan varg, kom till men vissa tror att det började som en genetisk mutation och sen började vi para oss med människor och fick människobarn." Kain såg osäker på Annie och undrade om hon skulle tro att han var galen. Kain gjorde sig beredd att hålla fast henne om hon valde att springa sin väg.
"Varför bet du mig?" frågade Annie och lade en hand över sitt märke.
"Min varg sa åt mig att göra det."
"Varför?"
"Vargar har själsfränder, Annie och du är min. Kommer du ihåg när du först vaknade?" Annie nickade.
"Den där stöten jag gav dig var en stöt man ger varandra när man först hittar sin själsfrände, för att känna igen sin andra halva. Fast jag visste för första gången jag såg dig på min strand att du var min. Jag visste att jag alltid skulle älska dig, att det inte fanns något före eller efter dig. Det är bara du, Annie. För alltid. Jag bet dig för att du är min, Annie. Och jag är din."
"Är det här därför jag betedde mig så lösaktig och hade sex med en främling?" frågade Annie generat. Kain utljöd något som lät som en morrning från hans strupe.
"Jag är inte en främling, Annie, jag är din själsfrände. Och vi hade inte sex, vi älskade med varandra. Men ja, bandet vi delar drog dig till mig som det drar mig till dig." Annie kunde se Kains gröna ögon förvandlas till svarta. Hon förstod att det var vargen i Kain. Hon kände sig så förvirrad och vilsen.
"Du är ju galen! Jag vill gå hem."
"Det här är ditt hem, Annie!" Kain tog Annies axlar och puttade ned henne på sängen under honom. Han kände sitt odjur ta kontrollen och hans huggtänder och klor kom ut. Kain kunde se Annies blod från axlarna där hans klor skar in och han kunde höra henne gny av smärta och han kände den salta smaken av hennes tårar men allt han kunde tänka var att han inte kunde leva ut henne. De tillhörde varandra och om hon försvann skulle han dö. Han var tvungen att göra allt för att skydda sin själsfrände.
"Släpp mig!" skrek Annie samtidigt som hon försökte få Kain att flytta på sig. Kains odjur morrade.
"Du kommer aldrig lämna det här huset", sa Kain lugnt och tyst. Annie rös. Hon kunde höra hotet i hans röst och den lugna fasaden gjorde det så mycket farligare. Hon visste att hon borde vara försiktig annars skulle vargen ta full kontroll över Kain och göra något de båda skulle ångra.
"Snälla du gör mig illa", sa Annie och Kains varg släppte taget om henne av tanken på att han gjorde henne illa. Annie sprang upp ur sängen och mot dörren men med ett skri stannade hon så tvärt att hon föll på knä ner på golvet. Framför henne stod nu en stor svart varg och blockerade utvägen. Det var inte en vanlig varg, det var ett odjur. Annie kände tårarna väta hennes kinder och rinna ned för hennes hals. Hon var inte säker på om det var hon som darrade eller om det var världen som frös. Kains odjur såg på henne med djuriska becksvarta ögon och hon backade ett par steg. Kains varg tog ett par steg framåt. Annie tog ett par steg till bak men då morrade Kain och hon stannade. Vargen gick sakta fram till henne och snart stod han rakt framför henne. Han var så stor att Annie var tvungen att luta huvudet bakåt för att se honom i ögonen. Kain släppte ut ett hotfullt läte och Annie gnydde och såg ned i marken. Hon visste att Kains varg ville att hon skulle visa att hon gav upp, att han var alfan. Kain putta till Annie med nosen så hon ramlade på golvet och då kom Annie ihåg det. Vargar var dominanta och krävde respekt! Annie hade läst någonstans att man skulle blotta nacken och lägga sig under den starkare vargen. Annie lade sig på rygg på golvet och blottade sin hals för vargen. Odjuret ställde sig rakt ovanför Annie och såg ned på henne. Han hade slutat morra. Kains varg såg ned på Annie och hon såg under sängen där hon låg på golvet. Hon visste att kolla honom i ögonen skulle ses som ett tecken av motstridighet. Efter några kvävande ögonblick bestämde sig odjuret för att han godkänner Annies tecken på underlägsenhet och gav sig ifrån ett nöjt läte och han lade sig på henne. Annie blev chockad.
”Försöker han kväva mig nu?” tänkte Annie. Men när Kains varg slickade henne på kinden visste hon att han inte var arg. Nyss hade hon känt hans ägarkänslor gentemot henne men allt hon kunde känna nu var lycka. När vargen märkte att Annie inte gjorde ansats för att leka slickade han henne igen, den här gången på halsen. Annie skrattade förtjust och lyfte upp armarna över ansiktet för att hindra vargen från att slicka henne igen. Kains varg började nafsa henne på halsen och Annie tjöt av skratt.
”Sluta, det kittlas!” skrattade hon. Vargen fortsatte att slicka hans märke och nafsa hennes hals. Hon hörde honom andas in hennes lukt. Annie blev högröd i ansiktet när hon mindes att hon inte duschat på flera dagar men vargen verkade inte bry sig.
”Skulle du kunna släppa ut Kain?” frågade Annie när vargen slutat leka och hon låg på vargens form. Han var varm och hon märkte hur han lade en tass över livet på henne för att skydda henne. Odjuret morrade till svar.
”Jag skulle behöva prata med honom.” Vargen lät som han fnös och begravde nosen i hennes nacke.
”Snälla?” Annie kunde känna uppgivenhet sippra in i henne och hon visste att hon hade sårat honom.
”Jag måste prata med Kain, men det är inte för att jag inte vill vara med dig”, sa Annie lågt och kliade vargen bakom örat. Vargen slickade henne över kinden igen och reste sig. Djuret gick till andra sidan rummet och började skaka. Det tog bara några millisekunder tills Kain stod på alla fyra lika naken som dagen han var född framför henne. Kain såg rakt på Annie och hon märkte att hans ögon var svarta som odjuret. Djuret hade fortfarande kontrollen över Kain men Annie såg den ljusblåa färgen komma tillbaka. Annie vände bort blicken när han reste på sig.
”K-klä på dig”, stammade hon. Hon hörde Kains lätta skratt och visste att han var i kontroll igen.
”Du kan titta nu”, Kain stod framför henne med bara ett par jeans som hängde lågt på hans midja och räckte ut en hand för Annie att greppa. De stod öga mot öga och Annie kände värmen hans kropp emanerade och hon lutade sig närmare honom. När Kains läppar omslöt hennes var alla ord hon tyckt så viktigt att yttra bortblåsta. Allt Annie kände var Kains kön hårt pressad mot hennes mage med bara några lager tyger mellan dem. Kain tog ett hårt grepp om Annies hår och lutade hennes huvud bakåt för att kyssa henne under hakan och på hennes hals. Annies fingrar trevade febrilt över Kains nakna bröst och suckade mjukt av den euforiska känslan av Kains nakna hud. Kain lyfte upp Annie och hon slingrade sina ben runt hans midja. De kysstes som om de var svältande barn och den andra var deras föda. Annie i sin ilska hade inte tänkt på att hon bara hade ett vitt tunt lakan om henne tills det åkte av henne och hamnade på golvet. Kain bröt deras kyss och såg på Annie vars rygg nu var mot väggen.
”Jag älskar dig”, sa han mörkt. ”Jag älskar dig så själva mycket, min älskling.” Kain sög in hennes bröstvårta i munnen igen och Annie stönade.
”Jag behöver dig nu”, sa hon. Kain trodde han skulle sprängas och var därför snabb av med jeansen och penetrerade Annie utan protester. De båda stönade högt i vällust. Kain tog Annie hårt i kärlek mot väggen och tänkte varje gång att stötte in i henne att han älskade henne. De älskade djuriskt och desperat och snart skrek de ut sin lycka i tomma intet.
*

Utmattad efter deras älskog hade Annie somnat nästan direkt när Kain lade henne i sängen med honom bredvid sig. Annie hade väntat sig att Kain fortfarande skulle ligga bredvid henne när hon vaknade och blev besviken när han inte var det. På byrån bredvid sängen låg redan kläder och en lapp.

Annie tog kläderna och gick till dörren som hon trodde ledde till ett badrum. Annie hade haft rätt för det var ett stort badrum med ett separat badkar och dusch. Annie klev in i duschen och tog sin tid. Medan hon schamponerade sig försökte hon att inte tänka på Kains stora händer som greppat tag i hennes hår och varit ute på upptäcksfärd på hennes kropp. Annie blev alldeles het inom sig när hon erinrade sig det och bestämde sig för att tänka på annat. När Annie duschat och klätt på sig gick hon ut till sovrummet igen.
”Kain?” ropade hon. Annie kände rädslan runt hörnet – nu när hon var ensam fanns det ingen som kunde stoppa henne från att minnas. Annie visste att hon var tvungen att konfrontera sina minnen förr eller senare och bestämde sig för att nu var en lika bra tid som imorgon. Hon trodde hon skulle känna sig hjärta gå itu men ingenting hände.
”Jag älskar dig men det funkar inte längre, Ann.”
”Snälla stanna.”
Annie tänkte tillbaka på droppen som gjorde att bägaren rann över och hon kände ingenting. När hennes fästman hade lämnat henne trodde hon att världen gick i kras. Att allting tog slut. Annie hade intalat sig att det inte fanns någon annan än Daniel. Men nu när hon satt i Kains säng och väntade på att han skulle komma hem kunde hon inte hjälpa det att hon kände sig löjlig. Annie hade lidit av en depression i flera år och Daniel hade varit den enda som höll tillbaka henne från döden. Men så hade han slutat älska henne och hon trodde det var slutet.
”Men det var det inte”, tänkte hon. ”Det var bara början på ett annat kapitel men en annan hjälte.”
Annie funderade över vad hon just tänkt ett tag. Hon hade inte känt annat än lycka sedan första gången hon såg Kain. Det ständiga mörkret Annie burit runt inom sig var inte längre mörker, det var ljus och passion. I det ögonblicket visste Annie att hon älskade Kain på riktigt. Hon skulle inte behöva kämpa mot ett abstrakt monster längre för Kain utrotade allt det hemska. Kain tog det fula och gjorde det till något vackert. Kain och Kains varg skulle aldrig låta någon skada ske henne visste hon. Kain var hennes refugium. Därför, när Annie hörde ytterdörren öppnas och slås igen så sprang hon ned till Kain och kastade sig i hans famn och skrattade.
”Jag älskar dig”, fnittrade hon. Kain såg kärleken i Annies ögon och omfamnade henne. Han lovade sig själv att aldrig släppa henne.
”Jag älskar dig också, min toka”, sa Kain och kysste henne samtidigt som han bar upp henne till sovrummet.

1.
Hon hade kastat sig från klippan mot det rasande havet som hade hon kastat sig in i sin älsklings famn. Det sista hon kände var tusen knivar mot hennes skin och hon hade givit in till mörkret. Men om hon var död, varför andades hon då? Hennes kropp är letargifylld och hon förmår sig bara att vrida på nacken för att se på rummet hon är i. Hon ligger inbäddad i ett täcke i en okänd säng i någons hus. Men vems? Någonting låter, som ett varmt flämtande djur och hon inser att det är hon som svettas och nästan kävs av det tunga täcket. Med lånad kraft så lyfter hon sig upp och kastar ned täcket på golvet.
"Jag är naken", tänker hon. Mer än så hinner hennes hjärna inte registrera innan en man öppnar dörren. Deras ögon låser sig med varandra innan mannen sakta låter blicken vandra över hennes blottade kropp. Hon bryr sig inte om att skyla sig, hon är för trött för att bry sig. Plötsligt blir mannen illröd i ansiktet och lägger ned brickan med mat som han burit med sig på golvet och mumlar något samtidigt som han stänger dörren med ett brak. Något inom henne brister när främlingen går.
"Kom tillbaka, gå inte!" skriker hon efter mannen. Hon känner sig barnslig och löjlig men tårarna väller ut på kinderna som vattenfall och hon känner att hon behöver honom. Hon behöver hans muskulösa armar om henne. "Snälla!" tjuter hon.
Mannen öppnar tvekande dörren igen och kikar in. När han får syn på den gråtande flickan går han med snabba steg till sängen och utan ett ljud så lyfter han hennes kropp och sätter henne i hans knä. Tyst börjar han vagga henne samtidigt som han begraver ansiktet i hennes hår och tar ett djupt andetag. Han märker hur flickan darrar och han håller om henne hårdare, drar henne om möjligt närmare in till sig. Flickan slingrar sina armar om hans nacke och gråter mot hans bröst.
När flickan har slutat gråta lägger mannen ned henne på sängen igen och täcker hennes kropp med täcket. Hon ser på honom och ser ut att vilja fråga något men hon låter sömnen vinna det här slaget. Mannen kysser henne lätt på hennes mun och suckar medan han tar brickan med den orörda maten och går ut igen.

*
Hon hör någon stå och trampa utanför dörren som om besökaren vore osäker på om den borde stiga in eller gå. Hon lägger sig ned igen efter att ha suttit och kollat ut på havet och den vackra soliga dagen utanför fönstret. Hon stänger ögonen och hör hur dörren öppnas. Besökaren går med långa steg och hon undrar var besökaren är på väg när hon känner en tyngd på ena sidan av sängen.
"Jag vet att du inte sover", säger en rofylld röst. Motvilligt öppnar hon ögonen och ser på mannen. Han är klädd i en sliten blå och vit skjorta och trasiga jeans. Han är vacker, tänker hon, och han passar i de där kläderna.
"Vem är du?" frågar hon efter att ha harklat sig.
"Jag heter Kain och du har sovit i min säng i tre dagar efter att jag hittade dig på min strand." Minnet av de tusen knivarna mot hennes hud kommer tillbaka och hon ryser.
"Fryser du?" frågar Kain och ser oroat på henne. Han drar upp täcket som har glidit ned till hennes bröst. När Kains hand vidrör hennes bleka hud så ger han henne stöt och hon hoppar till.
"Förlåt, gjorde det ont?" frågar Kain och drar åt sig handen. Hon nickar bara, vet inte vad hon ska säga. Hon skulle vilja att Kain rörde vid henne igen men han låter händerna vila i sitt knä där han sitter på sängkanten.
"Annie." Harklar hon fram. Kain ser oförstående på henne och hon harklar sig igen.
"Alltså, jag heter det." Kain blir röd i ansiktet och ser ner på sina händer som leker med skjortkanten.
"Varför hittade jag dig nästan livlös på min strand, Annie?"
"Jag försökte ta livet av mig, fattar du inte det?" Frågar Annie bryskare än menat. Annie skäms över att ha försökt ta livet av sig när Kain frågade det som om hon hade sårat honom. Kain ser upprörd ut över det Annie sagt.
"Varför?"
"Jag ville dö."
"Varför?" frågar Kain igen och Annie suckar.
"Du skulle inte förstå."
"Det vet du inte", säger Kain och låter sitt pekfinger smeka hennes kind. Känslan Kains beröring ger Annie är underbar och hon suckar milt.
"Tycker du om det när jag rör dig?" frågar Kain och Annie drar undan sitt huvud från Kains finger och rodnar.
"Självklart inte."
"Jag tycker om att känna din hud."
"Du är pervers."
"Nej, jag är en helt normalt ung man som reagerar sunt av en attraktiv kvinna." Annie ser att Kain skiftar lite på sina ben och märker bulan i hans byxor.
"Du är pervers på riktigt!" Skriker Annie.
"Lite kanske", erkänner Kain och rodnar. Annie ler när hon ser den kaxiga och stora mannen bli blyg.
"Jag vill röra på benen", säger hon.
"Ta på dig kläderna på byrån bredvid dig så ska jag hjälpa dig gå," Säger Kain och går ut ur rummet.

"Jag är påklädd nu!" Ropar Annie. Hon står lutad mot byrån med darrande ben och Kain gå till henne och håller om henne om midjan. Annie vill luta sig in mot hans kropp och låta honom bära henne var han än önskar men säger åt sig själv att skärpa sig.
"Vi börjar försiktigt. Ta ett steg, jag kommer inte låta dig falla. Jag lovar." Annie nickar och flyttar ena sitt ben. Hennes ben känns onormalt tunga och bara efter ett par steg rinner svetten och Kain får lyfta tillbaka henne till sängen.
"Det är svårt nu i början bara, när du är så trött. I morgon kommer du nog kunna gå som vanligt igen." Annie nickar för hon vet inte vad hon ska svara. Hur länge kommer hon vara här? Bor han ensam?
"Varför gör du det här? Du kunde ringa polisen eller ett sjukhus men istället tar du hand om mig personligen. Varför?" Kain ser lika överraskad ut som Annie känner sig över frågan och det går ett ögonblick innan Kain svarar.
"Jag vet inte, jag känner bara att jag vill vara med dig." När Kain säger det ser han ner på sina fötter och blir röd i ansiktet. Annie känner hur hon blir varm och inte bara om kinderna utan inombords också.
"Sätt dig här, Kain och berätta om dig. Jag vill veta allt." Kain sätter sig bredvid henne i sängen med ryggen mot väggen och hans arm så nära hennes att hon kan känna värmen hans hud emanerar.
Någon gång efter att han berättat om när han och sin storebror hade bråkat över vem som var starkast somnade Annie med Kains hand i sin.

*

Annie hade en oförklarlig värmekälla mot sin hud som försökte slingra sig undan men hon begravde huvudet längre in i värmen. Annie lät sina armar omfamna värmen och suckade njutningsfullt. Om det här är en dröm, tänkte hon, låt mig aldrig vakna.
"Snälla, Annie, jag klarar det inte mer", sa en röst låg av smärta. Annie öppnade ögonen och såg att värmekällan var Kain, och hon hade armarna om hans midja och huvudet begravt i hans bröst.
"Vad menar du, Kain? Har du ont?" Kain rodnade, något han gjorde ofta noterade Annie och Kain lät blicken snabbt svepa över Annies kropp. Annie gjorde detsamma och märkte anledningen till Kains smärta. Hon hade sitt lår mellan hans ben och det måste ha gnidits mot hans kön. Nu rodnade Annie också och hon tog snabbt bort låret mot kains protestfyllda stön.
Annie såg på Kain som lade sig på rygg med ena armen slängd över hans ögon och hon ville gråta över att se honom se så smärtad ut. Innan Annie förstod vad hon tänkte göra greppade hon hans hårda kön genom jeanstyget och Kain ryckte till.
"Vad gör du?" frågade Kain och såg på henne med stora ögon.
"Ger in till mina djuriska lustar", svarade hon tyst.
"Annie..", började Kain men Annie lade två fingrar över hans läppar. Kain tog hennes fingrar och bet hennes fingertoppar. Kain log när han såg hur Annie lutade huvudet bakåt av njutning.
"Jag vill det här", suckade Annie mjukt. Kain nickade bara och stönade lätt när Annie lät hennes hand lämna hans kön och smög in hennes hand under Kains tröja. Hon följde hans magrutor med lätta fingrar och cirklade hans bröstvårtor och lät fingrarna glida nedåt magen och hon kände hur Kain spände sig när hon drog ned hans gylf. Annie tog tillbaka sin andra hand och knäppte upp Kains gylf. Kain försökte sätta sig upp men Annie lade en hand på hans bröst och puttade ner honom igen. Annie grenslade honom nu och lyfte hans tröja så hon kunde kyssa uppåt hans mage och Kain hjälpte henne med att få av hans tröja. Medan Annie kysste hans bröst och lät tungspetsen smaka på hans bröstvårta masserade hon hans hårda bula i de vita kalsongerna och Kain gned cirklar på Annies rygg. Annie kysste nedåt Kains mage och lät händerna dra av Kains kalsonger. Kain lyfte på rumpan för att hjälpa Annie av med hans kalsonger som smärtsamt höll tillbaka hans erektion. Kains kön stod upp när Annie fått av honom kalsongerna och hon kastade dem till andra sidan av rummet.
"De här kommer du inte behöva på ett tag", sa Annie lekfullt. Kain tog tag i Annies armar och skiftade dem så att Annie låg på rygg och Kain stötte sig på sina armar över Annie.
"Jag vill ha dig", viskade Kain.
"Jag vet", skrattade Annie och greppade Kains kön igen. Kain älskade känslan av hennes lilla hand runt hans erektion men han tog bort hennes hand och Annie såg vilsen ut. Innan Annie hann säga något så kysste Kain henne. Han bet henne lätt i läppen och när Annie öppnade munnen lät han in hans tunga i hennes mun. Kain bråttades med Annies tunga medan han lät sin ena hand kupa hennes bröst. Annie hade på sig Kains kalsonger och förstora jeans och t-shirt därför fanns det inget som stoppade Kain från att smeka hennes bröst. Kain tog tag I Annies armar igen och satte sig upp mot väggen och grenslade Annie över honom igen. Annie började gnida sig mot hans kön och han stönade. Kain lät sina händer under Annies tröja och han följde sidan av hennes mage när hon ryste till.
"Kittlig?" frågade Kain och log. Annie nickade. Kain kupade hennes bröst igen och önskade prompt att han hade hennes bröstvårtor i munnen. Kain slet av Annie hennes tröja.
"Den här kommer du inte behöva på ett tag", härmade Kain hennes ord. Kain kunde känna hur hans odjur försökte ta kontrollen när han såg på den halvnakna Annie.. Ta det lugnt, vi får inte skrämma bort henne, sa Kain till honom. Kan kysste Annies nyckelben och Annie försökte skyla sig men Kain tog bort hennes armar.
"Du är så jävla vacker", viskade Kain när han slöt sin varma och våta mun runt hennes ena bröstvårta. Kain masserade det andra bröstet medan han retade den styva bröstvårtan i hans mun. Samtidigt fortsatte Annie gnida sitt kön mot hans kuk och hon släppte ut korta stön. Kain släppte hennes runda vackra bröst och Annie behövde inte ens knäppa upp jeansen för att slinka ut sig ur hans jeans.
"Jag älskar att se dig i mina kläder, men naken är så mycket bättre", sa Kain och åt henne hel med sin blick. Kain lät två fingrar mellan hennes kön och kände att hon var våt. Kain var nära att komma när Annie gned sitt våta kön mot hans utan att något var i vägen. Kain såg på Annie och hon nickade. Han greppade om hennes rumpa och lyfte henne lätt och placerade sitt kön mot hennes mynning. Med ytterligare en nick från Annie så stötte han upp sitt kön i Annie och Annie lutade sig huvud bakåt och stönade högt. Kain var tvungen att sitta stilla ett tag för att inte komma på en gång och han såg på Annie som hade sina ögon halvt stängda. Annie började snart röra sig och Kain omfamnade hennes bröst med hans stora händer igen. De fyllde rummet med sina stön och Kain lutade huvudet tillbaka mot väggen och njöt av känslan av Annies trånga varma kön som omnfamnade hans kön. Annie red honom snabbare och han smekte hennes klitoris när Kain kände att han var nära att komma.
"Älskling, du måste lugna ned dig om du inte vill att jag kommer i dig på en gång", bet Kain ut. Annie såg på honom och log. Kain svor och kände ur hans kön spände sig och när han kom sjönk han tänderna i hennes nacke och hörde hans odjur yla inom honom. Kain hörde Annie släppa ut ett tjut men det var för långt borta för att det skulle registrera. Kain ville bara märka sin kvinna och bet djupare i henne och kände smaken av hennes söta blod. Han kände hur Annie ryckte i Kains hår men det eggade bara på honom och när han kände Annies njutningsfulla känslor inom honom visste han att det var gjort. Han hade tagit Annie och märkt henne. Kain hade bundit sin själsfrände med honom för alltid. Med ett leende så tog han den slutkörda Annie i sin famn och värmde henne med sin kropp och somnade.

*

Jag log åt mig själv och tittade ner i på den lilla bit papper i min hand.

 

 

 

Jag hade slutat tidigare på jobbet idag och innan jag gått förbi receptionen hade någon lämnat denna lapp till mig. Jag satt hemma i min lägenhet som jag delade med min pojkvän James. Jag vägrar erkänna att jag redan är upphetsad med tanke på vad som kan hända ikväll. Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet skölja bort lite nervositet och adrenalin. När jag väl var torr lade jag på en ganska skarp eyeliner och suddade ut den innan jag lade på lite maskara tillsammans med ett neutralt läppglans. Jag gick till min lilla garderob och drog på mig ett par ljusa strumpbyxor, en kort svart kjol som jag visste att James skulle gilla, samt en vit blus med en knapp för mycket uppknäppt. Jag lät mitt mörkbruna hår falla i mjuka vågor längs mitt ansikte. Jag gick ut i köket och hällde upp två glas vit vin just när James klev innanför dörren till vår lägenhet. Hans steg kom närmare köket och när han såg mig stannad han i dörröppningen. Jag log ett litet leende och han kom fram till mig och tog det ena vinglaset utan att släppa ögonkontakten. Han skakade sakta på huvudet samtidigt som han förde glaset till sin mun och tog en lite sipp på vinet. Med den lilla gesten med sina läppar fick det att gå rysningar genom min kropp. När han ställde ner vinglaset och började röra sig mot mig så tog jag en liten klunk av vinet innan jag satte ner glaset jag också. James slöt långsamt sina armar runt mig och hans händer kramade min rumpa lätt. Han böjde sig ner och kysste mig, tungan kittlade mina läppar och jag gav honom gärna tillgång till min mun och vi kämpade för dominansen. Han bröt kyssen och lutade pannan mot min och hans ögon mötte mina. ”Ska vi gå över till överraskningen på en gång?” Ett litet leende lekte på bådas våra läppar och jag sträckte på mig och kysste honom i mungipan. ”Du får fånga mig först” viskade jag samtidigt som jag smet ur hans armar och rundade köksön så vi hade den emellan oss. Han stod blickstilla innan han vände sig mot mig och log. ”Så du vill leka?” Jag nickade och drog tungan över framtänderna på ett sätt som jag visste James skulle gilla. Han skakade på huvudet utan att bryta ögonkontakten. Han blick mörknade och hans halvt uppknäppta skjorta satt otroligt snyggt på honom med hans blåa jeans löst sittandes på höfterna. Han gick mot mig och jag sprang runt till andra sidan och såg till att vi hade köksön emellan oss. Han jagade mig ett varv runt innan jag sprang in i vardagsrummet, jag hade soffan bakom mig och bordet mellan mig och James. Mitt hjärta slog snabbt i bröstet och jag kände hur upphetsad jag blir av den här jakten. Helt plötsligt hoppar James upp på soffbordet och knuffar ner mig i soffan. Jag tjuter av förvåning och han skrattar och kysser mig hårt. Han tvingar in sin tunga i min mun och jag kämpar mot honom på skoj. Han knäppte upp min blus och smekte mina bröst utan att bryta kyssen och mina fingrar trevade efter hans skjorta och snart låg de båda på golvet. James lyfte upp mig och bar mig till vårt sovrum och lade mig ner på sängen. Jag stönade lågt när han tog av mig kjolen, och långsamt drog av mig strumpbyxorna. Han kysste mina tår och masserade mina fötter mjukt. Jag stönade långt ner i halsen och lutade huvudet bakåt. Han kysste mig ovanpå trosorna och masserade mjukt med händerna, innan han drog ner dem. Jag låg blottade inför honom och hans mörka blick fick mig att känna mig het inför hans ögon. Han bet tag i min ena bröstvårta samtidigt som han masserade den andra med tumme och pekfinger. Jag förde min hand längs hans kropp och stannade vid hans bula på jeansen. Den var så stor att jag kände den igenom byxorna och han stönade mot mitt bröst när jag kupade handen runt den. Jag knäppte upp hans jeans medan han fortfarande drog lätt i mina bröstvårtor men hans hand färdades neråt och smekte min klitoris. Han reste sig och klev snabbt ur både kalsonger och jeans. Jag log åt den magnifika synen, min pojkvän i sin fulla prakt och stolthet. ”Roar jag dig miss?” Jag bet mig i läppen och nickade. Han böjde sig ner och slickade mig lätt över mitt kön. Jag vred mig under honom av välbehag. Han förde sakta in två fingrar inuti mig och jag kände att jag aldrig fick nog. Hans fingrar var inte nog, bara en sak kunde tillfredsställa mig. Jag kände mina inre muskler dras ihop så nära en orgasm och helt abrupt har han dragit ur sina fingrar. Jag flämtade, helt otillfredsställd och blängde upp mot James som flinade elakt. ”gjorde jag något fel?” frågade han oskyldigt. Jag blängde ilsket på honom. Han skrattade och kysste mig på munnen. Jag kände hans erektion mot mitt lår, åhh snart så kommer han, våra läppar möttes ännu en gång och sen trängde han in i mig. Han stannade inne i mig, åhh vilken känsla att få känna hela honom. Han drog sig plågsamt långsamt ur mig innan han kraftfullt trängde in i mig igen, jag skrek ut av välbehag. Nu fortsatte han röra sig, varje fiber i min kropp skrek efter James beröring. Varje gång han fyllde mig förde mig ett steg närmare en orgasm. Jag mötte upp hans rörelser med mina egna och han stönade högt. Han började röra sig snabbare och jag visste att han var nära sin klimax. ”Kom. Med. Mig. Älskling.” Sade han, ett ord vid varje stöt. Jag flämtade och kände hur han hårdnade ännu mer inuti mig, det fick mig att komma och som en flodvåg sköljde orgasmen över mig, en sista stöt och han stönade högt när han tömde sig själv inuti mig. Mina inre muskler mjölkade upp varje droppe av hans säd. Han kysste mig mjukt och drog sig ur mig. och jag somnade tryggt i hans armar.

Du tittade i spegeln och såg hur sminket försvann ju fler gånger du svepte över ögonen med bomullstussen. Du böjde dig ner och tvättade av ansiktet och kände det kalla vattnet mot din överhettade hud. När du tittade upp igen såg du Christian stå bakom dig i spegeln. Han omfamnade dig med sina varma armar och du kände hans muskler spela mot din kropp när han drog dig närmare hans bröst. Hans läppar lämnade lätta kyssar längs din hals och du böjde huvudet åt sidan och gav honom lättare tillgång. Han knäppte långsamt upp knapparna på din skjorta med sina skickliga fingrar. Christian viskade mjuk i ditt öra: Har jag någonsin sagt hur perfekt du är? Du stönade mjukt och kände att du började bli mer upphetsad, han vänder dig långsamt om så du står och och blickar upp i hans gråa ögon. Hans tunga slickar dina läppar som du särar och ger honom tillgång till din mun, ni kämpar om dominansen.Du kände knappt att skjortna gled av, hans svala händer smekte din rygg, runt över magen och kupade dina bröst. Christian masserade dina bröst mjukt och kysste dina bröstvårtor, när han lekte med dem med sin tunga styvnade de anmärkningsvärt. Han nafsade och drog lätt. Han ställde sig på knä och kysste din mage och drog ner dina trosor och kysste dig hela vägen ner. "christian, sluta..." Han mumlade till svar och fortsatte. "Christian, sluta!" sa du mer bestämt och du tog ett steg bakåt. Han blickade förvånat upp på dig, hans gråa ögon fulla med förvåning och oro. "vad?" 

Du kände hur rodnaden spred sig i ditt ansikte och över din kropp, "christian.... Vi kan inte." Han ställde sig upp och blickade ner på dig i en omfamning. "Varför inte? vill du inte?" Nu lyste oron i hans ögon och du ville bara tillfredställa honom. "Christian det är klart jag vill, men vi kan inte..... Jag har mens." Det kittlade i dina kinder när rodnanden tilltog i styrka. Ett snett leende spred sig över hans ansikte, "inget värre än så?" Du skakade på huvudet och återupptog inte ögonkontakten. Hans hand lyfte försiktigt upp ditt ansikte så du tvingandes se hans vackra ögon. Du skakade långsamt på huvudet. Du kände hans hand treva sig neråt längs din kropp, hans hand fann snöret till din tampong och strax där efter kände du det välbekanta suget när han drog ut tampongen. Han gick och kastade den i papperskorgen och log fortfarande sitt pojkaktiga leende. Du satte händerna för ansiktet, kunde det bli mer pinsamt än såhär? 

Han böjde sig fram, och skruvade på vattnet till badkaret. Du följde hans rörelser med blicken. Hans vältränade överkropp var i blickfånget. De löst sittande slitna ljusblåa jeansen och de nakna fötterna var inte heller helt fel. Du log för dig själv, tänk att denna man är din. Eller ja din pojkvän iaf. Hans mörkblonda hår var rufsigt efter en dags arbete. Han ställde sig framför dig igen och kysste dig, han knäppte av sig jeansen och drog av sig kalsongerna med detsamma. Hans stånd var anmärkningsvärt och när du tittade upp såg du att han iakttog dig. Du rodnade lätt för att ha blivit påkommen att inspektera hans delar. Han flinade mot dig och slöt snabbt avstånde mellan er och hans läppar pressades mot dina och era tungor började en vildsint dans. Du började förstå vad han menade, ni kommer ha sex fast du har mens. Tur att du tar p piller, det var Christian som intalat dig till det. Du ställde dig på knä och tog honom i munnen. Dina läppar slöt sig om hans stånd och han lutade huvudet bakåt och stönade. Hans händer masserade mjukt ditt huvud. När du kände att han växte ännu mer och vara nära att komma så slutade du kvickt. Han flinade barnsligt mot dig. När du ställde dig upp tryckte han upp dig mot väggen och du kände hans nakna stånd mot din mage. Han förde sitt stånd närmare ditt underliv och helt plötsligt trängde han in i dig. Du stönade och lutade huvudet på väggen. Ni stod stilla frysta i samma position och bara njöt av att känna den honom inuti dig. Han log mot dig och kysste dig innan han började röra sig in och ut. Han var skicklig att hålla dig uppe samtdigt som han älskade med dig. Han stötte hårt in i dig så som du gillade och du kände hur han träffade den speciella sköna delen i ditt underliv. Han ökade takten när han började nå klimax och viskade flämtande i ditt öra: Kom med mig älskling. Med de orden och med hans närhet sköljde orgasmen över dig och dina inre muskler slöt sig om hans pulserande del och du kände hur han tömde sig inuti dig. Han lutade pannan mot din axel fortfarande inuti dig. Du kramade honom och kände hans varma kropp trycka mot dina bröst. Han gled långsamt ur dig när han ställde ner dig på golvet. Du vacklade till och han fångade dig leende. "Vill damen ha eskort till badkaret?" Han gjorde en liten bugning innan han lyfte upp dig i sin famn och sänkte dig långsamt ner i vattnet innan han gled ner bakom dig. Du lutade dig bakåt och vilade huvudet mot hans bröst och hans armar slöts om dig i en mjuk omfamning. Du slöt ögonen och flinade åt vad ni nyss gjort, trots att det började så pinsamt så visste du nu att Christian älskar dig, hela dig trots att du har mens. 

Tid passerar,
människor följer med jordvarven
och de kastar lovord och kärleksord
till varandra, säger:
prata med oss
vi lyssnar
och hon pratade
men de lyssnade inte

Hon höll det för sig själv
men hon krackelerade
inom och utom
och grät ljudlösa tårar
till de som var löften
som sa sig vara hennes vänner
men de ryckte på axlarna
och återgick till sitt

Hon svalde en burk av piller
och de som sa att de skulle finnas där
var inte där,
hon ringde nummer efter nummer
och den som svara
var inte ett löfte,
hen var en medmänniska -
en vän
att lita på

Hon undrar ibland
om hon svalde alla sina
sömntabletter på en gång
och somnade in, en sista gång
skulle vännerna
som sa att de skulle vara där
men inte syntes till -
komma på hennes begravning?
Skulle de gråta?
Säga att de alltid funnits för henne?

Människor är grus
som träden ser ner på,
vänner är jord
som maskarna hänsynslöst
exploaterar
och människor är ett löfte
om att finnas där
för att
sen inte synas till.

Här kommer en snuskig berättelse, läs inte om du är känslig!!!

 

Du log där jag låg i sängen, insvept i de varma lakana mot din nakna hud. Din blick for över taket innan jag vände dig om och blickade in i James mörkbruna ögon. De var fyllda med värme och kärlek till dig, bara dig. Han såg på dig som du vore den vackraste varelse som han någonsin sett vandra på denna jord. Detta fick det att pirra i magen, han drog en hand genom ditt hår. Du skrattade förtjust åt hans alldeles överväldigande blick, så mjuk och varm, inte den tuffa badass stilen som han hade när ni träffades, men du visste ju att attityden fanns kvar  men det var du som kommit förbi den och det var därför han var så snäll och rar och en riktig gentleman mot dig. "you're such a girl." skrattade du. Han flinade åt dig och böjde sig över dig, fortfarande något från sidan. "yeah, really?" Sa han förförsiskt medan han började öppna upp mitt varma bo av täcken och lämnade ett spår av kyssar längs hela din nakna kropp. Du vred på dig och kunde inte vara stilla, hans läppar var så lugna, så retsamma. Han reste sig över dig och kysste dig mjukt, han masserade mjukt dina bröst. Han särade på dina ben och försvann med huvudet mellan dina ben. Jäklar vad den mannen var skicklig med sin tunga! Du låg och vred dig men han höll sina händer på dina lår och höll dig någorlunda stilla. Du kände hur orgasmen var påväg att komma och du skrek hans namn när den sköljde över dig. 

Han kysste din mage och längs med din hals tills era läppar möttes, era tungor började snart tävla om domniansen. Du rullade runt er så du hamnade över honom. Du smekte hans överkropp med lätta fingrar samtidigt som du försökte smälta hans snygga överkropp.... eller ja, kropp över huvudtaget. Du drog din ena hand ner och smekte hans lår och han stönade ditt namn. Du kände hans del resa sig genom det tunna tyget och du började smeka honom utanpå kalsongerna bara för att retas. Han visste vad du höll på med och vände och vred sig under dig och bönade och bad om att du skulle ta av honom och ge honom mer tillfredställning. Du skrattade glatt och kände dig för att jävlas lite till. Du klev av honom och gick och hämtade hans slipsar. James hade ännu inte kollat upp vad du gjorde utan han låg och stönade på sängen för upphetsad för att vara mycket mer medveten vad som hände runt omkring honom. Du klättrade tillbaka till sängen och band fast hans händer och fötter i sängen. Han blängde på dig men litade också på dig. Du tog några steg tillbaka för att beundra ditt verk innan du tog fram en sax och klippte långsamt upp hans kalsonger. Han reste sig till sin fulla längd och James stönade högt och ryckte i slipsarna. Du drog försiktigt med handen över den och kände hur han styvnade till ännu mer. Du böjde dig ner och slickade lätt, du var förtjust åt tanken när han vred sig under dig. James stönade högt och viskade ditt namn, du svarade med ett elakt leende och förde runt och masserade honom med fjäderlätta fingrar, när du nu låtit honom lida tillräckligt så började du föra din kropp närmare honom, lämna lite kyssar här och var. När han började kunna andas lite mer normalt så gick du ner igen på honom och han skrek ditt namn och slet i slipsarna. Helt plötsligt hade han sina armar runt dig oh du tjöt av förvåning och glädje, han hade lyckats slita sig fri, han rullade runt er och trängde in i dig djupt och hårt. Du skrattade åt honom och han log, hade nästan en desperat blick och täckte dig med kärleksfulla kyssar. "Pay back." sade han och knöt fast dina händer. Han drog sig ur och började använda sina tunga igen, herregud vad han retades. "Am I still a girl?"sa han mellan dina ben. Du skrattade. " yes you are." Så fort du sagt de orden saktade han ner och retade dig och slickade dig överallt förutom på dina mest behövliga ställen. Du vred på dig och började be honom att "köra på" men han skrattade bara oh fortsatte ställa frågan: "Am I still a girl?" och alltid gav du samma svar men när han för tredje gången gick ner på dig med tungan kunde du inte hålla dig. "Fine I give." Han skrattade glatt men väntade ännu några minuter innan han trängde in i dig, samtidigt knöt han loss dina händer igen så du kunde föra de över hans muskulösa kropp, känna hans muskler jobba under dina händer. Du hann få tre orgamser innan han kom och han drog med dig i din fjärde orgasm. Du kände hur dina inre muskler slöt sig om hans pulserande del och hur han tömde sig inuti dig. När ni återhämtat er och låg och pratade så sa du  "Fine, you're not a girl." Han log mot dig, "thank you" 

Du log tillbaka. "atleast not tonight." Han skrattade: " Do you need more proof to that? Han kysste dig hungrigt. och du tänkte: "oh shit we were in for a ride! "

mitt liv är en röra. inget fungerar som jag vill, ändå ber du mig om hjälp som jag ger dig endast för jag är fär trött för att skrika. du förstår inte när livet är en röra, när den som du aldrig trodde skulle vända dig ryggen gör det. ändå förstår du inte att jag är arg, ledsen och sårad. Hur skulle du känna när inget fungerar, ingen att prata med och ingen som är villig att lyssna? jag vill bara försvinna och läsa min bok för att för en gångs skull få slippa mitt fördömda liv och äntligen få koppla av och leva i en annan värld. 

Jag tittade ut genom fönstret, denna vackra försommarmorgon med solen stigandes i horisonten långt borta från stadens siluetter under mig. Kroppen värkte efter att ha stått så länge vid fönstret. Jag hade spenderat natten ståendes här, försökt lista ut hur det kunde bli så fel? Jag kunde fortfarande känna hennes mjuka läppar mot mina. Känslan när hon somnade mot mitt bröst, att sitta och skratta, prata och bara umgås, allt sådant är naturligt och det var mitt liv för två år sedan.

 

Allt började hända för ett halvår sedan, hon började dra sig undan och slutade prata med mig. Hon blev smalare och tunnare, min fina energiska och alldeles underbara Rose. Jag försökte få kontakt med henne men hon stötte undan mig, hennes vackra bruna ögon blev fyllda med tårar, ilska och smärta istället för den glädje och kärlek som en gång glittrande där. När Rose slutade dyka upp i skolan blev jag ännu mer orolig och kontaktade hennes föräldrar. De sa åt mig att lämna henne ifred och hävdade att allt var okej. Jag litade inte på ett ord av vad de sade, något var fel, fruktansvärt fel.

 

Jag blev rastlös och irriterad, jag kunde inte slappna av utan att veta att min kärlek hade det bra, det hade inte varit bra på länge och jag fick inte reda på vad som var fel. Jag saknade att hålla om henne, hålla henne mot min bröstkorg. Jag saknade att höra hennes röst komma med helt ologiska argument, hennes stämma som kallade mig löjliga smeknamn men som alltid var förstående och omtänksam. Min Rose som alltid gav mig utmaningar och älskade att leka med min kärlek till henne. Hon förstod mig bättre än någon annan, vi var synkroniserade i våra rörelser och känslor. Det var så jag visste att något var väldigt fel nu. Hennes föräldrar släppte inte in mig eller lät mig se henne. Flera månader passerade och min orolighet växte tills jag trodde jag skulle försvinna i den.  Troligen gjorde jag det, jag var inte mig själv under den tiden och kommer aldrig bli samma person som jag var innan.

 

Rose ringde mig för två och en halv vecka sen och ville träffas. Vi pratade och fikade på ett kafé. Jag lade märke till att hon inte åt sin mat och hade blivit ännu tunnare. Hennes nu djupt insjunkna ögon hade förlorat all glans och gnista. Rose ville börja träffas igen, något som jag verkligen inte sade nej till. Min kropp värkte efter hennes närhet och fingrarna längtade efter att få glida genom hennes fina glansiga hår som gömdes under en mössa trots att våren nalkades. När vi skiljdes åt omfamnade jag henne och höll länge om min vackra Rose. Hon kändes så skör och ömtålig i mina armar, jag höll om hennes kind lika ömtåligt som jag skulle hålla en nyfödd fågelunge. Våra läppar möttes under ett kort ögonblick i en lätt kyss. Trots att den var kort kunde jag känna all sorg och tveksamhet men också passion och längtan. Det kändes som en tyngd tillfälligt lyftes från mina axlar när jag gick därifrån. Jag visste fortfarande inte vad som var fel men för tillfället kändes det bra.

 

Nästa dag var hon tillbaka i skolan, hon tog sig igenom skoldagen och vi träffades för en snabb lunch den dagen och fortsatte så resten av veckan. Dagarna flög förbi i ett lyckorus trots det så var det något svart som lurade i utkanten av mitt sinne. Min längtan efter henne fanns alltid i mitt hjärta men jag visste att jag snart skulle få se henne igen. För en vecka sedan började hon bli sig själv igen, trots att hennes kropp hade blivit spinkigare så började hennes ögon få tillbaka sin glöd. Men ögonen hade fått en djupare ton också, som om de dolde något. Jag började äntligen slappna av runt henne och började tro att allt skulle bli bra igen. I förrgår kväll gav hon mig en utmaning om att jag inte skulle höra av mig till henne eller prata med henne och inte ha något med henne att göra med under hela kommande dag. Jag antog utmaningen, den hade hon gett mig en gång förut och när vi träffades efter den utmaningen så hade allt varit så ljuvligt, all längtan som samlats under ett dygn släpptes lös.

Klarade jag det då, kommer jag klara det nu, tänkte jag med ett leende på läpparna och kunde redan se framför mig hur jag lämnade ett spår av kyssar från hennes hals, längs hennes bål, ner till hennes kurviga höfter. Jag kunde se hur hon vred sig av åtrå under mig, jag kunde känna hur jag skulle dra henne intill mig och känna hennes ljuva andedräkt mot mig. Nästa dag förflöt och både min kropp och sinne värkte mer och mer efter min kärlek, jag längtade efter att höra hennes klingande röst viska mitt namn, känna hennes armar runt mig i en omfamning, hennes ljuva mjuka läppar mot mina, känna henne puls när jag kysste hennes hals. Jag fick ett telefonsamtal på kvällen och blev glad när jag såg att det var Rose.

”Hej älskling, hur är det?”

”Dimitri, det är Robert.” Mitt hjärta sjönk, varför ringde hennes pappa mig?

”Vad är det?” frågade jag med hjärtat dundrande mot mitt bröst av rädsla att något hade hänt. Min magkänsla sa att något hemskt hade hänt, men jag vågade inte tro på det, jag kunde inte tro på det.

”Det är Rose, hon ligger på sjukhus.” Jag vet inte vad som hände efter det. Snart fann jag mig själv utanför sjukhusets skjutdörrar. Fruktan kylde min själ. Jag gick in och Robert mötte mig i entrén.

”Dimitri, jag… Rose kommer nog inte kunna säga något.” Jag rynkade pannan och oron växte i mitt bröst. Robert ledde mig genom två korridorer innan han stannade framför en stängd dörr.

 

Vi gick in och Rose låg fridfullt i sängen och….Hon andades inte. Mitt hjärta stannade i bröstet och jag stod som fastfrusen i dörröppningen. Hon kan inte vara död, hon får inte vara död. Den förnuftiga delen av min hjärna sa: ”Hon är redan död, hon finns inte längre.” Jag lyckades få min kropp att röra sig framåt, jag stapplade till hennes säng och knäböjde vid hennes sida för att vara i hennes höjd. Hennes hand var kall mot min, jag strök henne längs hennes bleka kind så sval och vacker. Jag kände ingen puls vid hennes hals. Jag reste mig och kysste hennes kalla panna, mina tysta tårar rann nedför mitt ansikte och droppade tyst och glittrande ner på hennes kinder.

”Dimitri, Hon lämnade det här till dig.” Robert räckte mig ett i hopvikt papper, jag reste mig långsamt och gick mot honom och tog pappret. Robert klappade mig på axeln. ”Gå hem. Hon finns kvar när du kommer hit igen, om du vill.”

 

Jag var tillbaka vid fönstret och blickade ut över staden under mig. Hennes lapp låg i min hand. Jag sneglade ner på lappen, hennes runda fina handstil hade skrivit ner hennes sista ord. Rose hade troligen dött med detta papper och en penna i hand. Vilket syntes på hennes underskrift, e:et blev lite snirkligt som om hon hade tappat pennan. Som om hon dog precis i det ögonblicket.

 ”Du klarade det, fortsätt så nu i ditt liv. Lev utan mig i ditt liv, bli kär igen och gift dig lyckligt. Jag vakar över dig mitt hjärta.

                                             Puss och kram ditt hjärta Rose”

Jag tog min jacka och gick ut genom dörren och satte mig i bilen. Efter ett ögonblicks tveksamhet startade jag bilen och körde iväg. 

I'm feeling so betrayed, when I tell you something it's meant to stay with you, you shouldn't talk to anyone else about what we just said. But of course you spoke to my mother. Today she came to me and asked how it went, and i realised just then that you talked to her. How could you? You, if anyone in this family had my trust, now you just showed me who you really are. 

 

She is asking me why I never tell you guys about anything about my self, it's easy, you let me down, all of you and I don't trust you at all. Her other argument is that we're a family. It's true but you have changed, all of you. You're not the family I once knew. You're all strangers to me, I don't love you at all but I need you and the only thing I want is to coexist beside you but nothing more. you're not my family any more but I don't have the guts to tell you because I'm afraid that you will make my life a living hell 'cause I can't leave you yet. As soon as possible I will leave. 

 

I'm betrayed and the only thing I can do to survive is to close my self from you and focus on my own surviving.

Jag kan inte fortsätta, ilskan inom mig tär på mig, bryter ner mig. Hela min omgivning är irriterande på mig. Jag står ensam, spelar mina glada charader varje dag i skolan, Bakom mitt påklistrade leende och bakom mitt skratt, bryts jag ner. Hennes sätt att låta överdrivet glad när något dåligt har hänt, hon tror att jag fortfarande är ett barn som tror på den tonen, att låtsas på det sättet hon gör det stör mig så illa att jag vill slå bort det fåniga leendet från hennes ansikte. Min syster säger att jag inte hjälper till, henne kan jag hjälpa men det hon ber mig om är till mammas fördel och då vägrar jag. Hon slåss för att vi ska ha kvar allt vi har och jag är tacksam men det går inte när hon ber mig om orimliga hjälptjänster som hjälper henne. 

Deras begär att släppa ut allt inom sig var fakta men nu också sanning, nu förstår jag vad de hade burit inom sig. Att gråta är inte svagt det visar en stark person som bara varit stark för länge, bär på för mycket som inte går att dela med sig. 

jag har blivit min mardröm, dödslängtan och bort från allt, samtidigt viskar en röst om all kärlek till Jack, hur skulle han klara sig om jag lämnade denna värld? 

Dessa splittrade känslor i ett dött läge får mig att bryta ihop, jag trampar vatten utan att komma någonstans och jag har gjort det länge, jag börjar bli trött och tappat gnistan som en gång funnits. 

 

Min familj kan jag inte längre prata med, har inget att berätta för dem, man förtjänar tillit från mig, när man en gång förlorat det, då är det svårt att bygga upp det för jag är på min vakt och jag väljer överlevnad. Det är mitt största problem. Ska jag vara svag och ge efter eller jag ska fortsätta att kämpa? Men jag är så trött...

Nu har jag även kommit fram till att jag inte kommer fortsätta med denna berättelse but read and enjoy. 

 

I have been waiting for a long time now. I have been searching for her among  the shadows of the trees. My muscles are hurting after having standing up too long for almost two hours without moving anywhere. Then I saw her, coming out from the school doors. She was as beautiful as always when she stepped outside into the cold. She walked pass me and I waited for nearly two minutes before I tracked her and followed her on a distance, my own beauty Belle.

 

She is five years younger than me and went at the same school.  I had to be a teacher and to teach the pupils to fight. It was a police school and I was kind of punished because I screwed up with another teacher, not because I wanted to but… Let me say it this way, we hadn’t finished some business.  When I didn’t like her idea she death threatened my beloved ones if I didn’t sleep  with her. That was an easy choice then. But then she turned me in to our principal and made up a story that I raped her and other stuff and that look she gave me… I couldn’t say anything to my defense without her breaking the promise. Yes that lady is a crazy bitch. I liked teaching but I also liked to be out in the real world and be a badass. It was kind of fun although it was full serious too.

 

This school I worked at now was not nearly as good as my previous one had been but I didn’t had a choice. Instead of turning me in to the police they lowered my status and put me in this school with an oath that I wouldn’t speak to anyone about my past, except the persons who really needed to know.  We, the teachers, had agreed about testing our pupils fighting skills by attacking them without their knowing. That’s why I followed Belle, I had of course seen her in classes but I had never had her in my own classes so this will be fun to see how much she can fight. 

Remember this is not finished....

I had been waited for a long time now. I searched for them from the shadows of the trees. My muscles hurt after being up strait for almost two hours without moving otherwise. Then I saw her, coming out from the school doors. She was as beautiful as always when she stepped outside in the cold. She walked passed me and I waited for nearly two minutes before I tracked her and followed her on a distance, my own beauty Belle.

 

She five years younger than me and went on the school I had to be a teacher and to teach the pupils to fight. It was a police school and I was kind of punished because I screwed up with another teacher, not because I wanted but let me say it this way, we hadn’t finished some business, real ones there and when I didn’t like her idea she death threatened my beloved ones if I didn’t sleep with her. That was an easy choice then. But then she turned me in to our principal and made up a story that I raped her and other stuff and that look she gave me… I couldn’t say anything to my defense without her breaking the promise. Yes that lady is a crazy bitch. I liked teaching but I also liked to be out in the real world and be a badass. It was kind of fun although it was full serious too.

 

This school I worked at now was not nearly as good as my previous had been but I didn’t had a choice, instead of turning me in to the police the lowered my status and put me in this school with an oath that I wouldn’t speak to anyone about my past, except the persons who really needed to know.  We, the teachers, had agreed about testing our pupils fighting skills by attacking them without their knowing. That’s why I followed Belle, I have of course seen her in classes but I had never had her in my own classes so this will be fun to see how much she can fight.

 

Ett krig pågick. Ingen sida höll på att vinna, det var jämt och ingen sida tänkte vika sig då båda hade starka resurser. Jag blundade och inbillade mig kriget mellan mina känslor, rädslan att ge vika och visa mig sårbar eller överlevnadsinstinkten som sa att jag ska leva för mig själv och inte slå ner mina försvarsmurar. 

Jag satt med knäna uppdragna till hakan i sängen och blundade. 

Min mor som en gång legat mig så kär är min fiende. Näst intill iaf. Jag irriterar mig på henne så fort hon öppnar munnen, varje rörelse av henne och varje lukt och ljud får mig att bli arg. När hon pratar med mig också så låter hon i mina öron överoptimistisk och då stör jag mig på det. 

Det är sant jag kan skratta med min syster för att sedan låta allvarlig mot något hon säger. Hon tar ur glädjen ur mig och säger åt mig att försöka låtsas när vi åtminstonde är ute officellt. Problemet är att jag vägrar låtsas för då kommer hon märka det och kommer slå med samma metod hårdare mot mig och när jag då säger ifrån så kommer hon säga att jag sänkte mina försvarsmurar en gång. Ni förstår nog inte vad jag menar men detta är min position just nu. 

 

Varje gång hon ber mig om något eller säger något till mig blir jag arg eller allvarlig, jag kan svara i normal ton utan att vara arg då blir hon skitförbannad på mig för jag inte låter överlycklig och bara ja men visst kan jag hjälpa dig. Jag säger i bästa fall ja jag gör det. När hon säger att jag är arg fast jag inte är det så blir jag rasande. Jag vill slå ner henne, varje andetag hon tar stör mig. Ändå så lever hon än och jag slår inte tillbaka med full styrka då hon fortfarande är användbar för mig eftersom hon betalar fortfarande mycket men snart, snart ska jag tjäna egna pengar och då har hon INGENTING att säga till om! Jag kommer leva mitt liv ifrån henne och behandla henne som en främling. 

 

Vad har hänt med mig? När jag var liten fick ingen annan ens röra mig utom mamma? Har jag fått nog? Förr grät jag så fort någon i min omgivning gjorde sig illa, nu skrattar jag och vi skojar om det, mitt marsvin dog för någon vecka sedan och mamma puttinuttade med honom och blev arg varför jag var känslokall... Jag har utvecklats till en känslokall person, visst kan saker fortfarande beröra mig och jag kan både känna glädje, smärta och sorg, men omkring henne och mycket som nu ses som småsaker är jag känslokall. Jag har blivit en känslolös varelse som är grym och kall. Vad får mina föräldrar att tro att jag fortfarande bryr mig att visa respekt för dem? Pappa säger att jag måste visa respekt för mamma. Nej Respekt förtjänar man och det kan tas bort. Mamma står inte ut med mig, inte mitt problem, jag bryr mig endast att jag måste ha hennes pengar för att överleva än så länge. 

 

"SAMMY!!!! KOM NER HIT!!!!" Jag rycktes tillbaka till mitt rum där jag satt på sängen. Dags att gå ner att möta helvetet och slå tillbaka med full styrka!